Så förlorar vi oskulden......!

Celine Dion: Jag hade planerat allt. Jag tog hans huvud i mina händer och kysste honom på munnen. Jag lade armarna om han hals. Sedan sade han: "Om du verkligen vill, så vill jag vara din första". Och jag svarade "Du skall bli den förste, och den ende".

Celine och René, som hennes man heter, träffades när hon var 12, och han var 38. Detta skall dock ha tagit plats när Celine hade uppnåt en mer än godkänd ålder på 20.

Själv var jag kriminell, och kunde naturligtvis inte vänta tills jag fyllt 15. Herregud, jag skulle ju fylla 15 i December, inte mitt fel att jag föddes så jäkla sent. Jaja. Jag var heller inte först i min bekantskapskrets, så jag tyckte nog att det var dags. Jag menar, när man var 14 så var man ju liksom färdig och vuxen. Tyckte man då. Sedan var jag ju väldigt kär och imponerad av min något år äldre moppepojkvän. Så det kändes ganska naturligt faktiskt. Till och med min kloka mor, insåg vad som var på väg att hända, och lyfte preventivmedelsfrågan. DET tycker jag är imponerande. Speciellt med tanke på hur man far handskades med frågan. Tre år och ett antal pojkvänner senare, så hittade jag Per-Anders. DET var den jag skulle leva med resten av mitt liv. (Tänk om jag bara vetat.....) När jag och Per-Anders hade varit ihop i över ett år, och jag hade sovit över hos honom varje helg, och varje ledighet, kläckte min far ur sig, i bilen hem en dag: "Ehhhhh..... du Nina..... (Och jag undrar, om inte detta var första och enda gången jag någonsin sett min far vara generad) du....... du och Per-Anders.......... ni......... ni är väl .... försiktiga?" Lång pinsam konstpaus bröt ut i bilen. För saken var den, att jag faktiskt inte fattade vad han menade. När vi var ute och åkte bil...?? När vi pratade politik??? När vi delade på en flaska vin????? Men sedan såg jag min fars röda generade ansikte, och insåg, men HERREGUD han pratar ju om SEX!!!!!!!!!! Jag drog en lättnad suck, och bet ihop hårt för att inte börja gapskratta. "Ja, jo visst pappa. Du behöver inte vara orolig. Jag äter P-piller serru." Och det har jag gjort ett par år nu, tänkte jag, men besparade min far denna pikanta detalj.

Ja, åter till den första. Moppekillen. Jag varken tänker försöka berätta, eller minnas de smaskiga men ganska ointressanta detaljerna kring själva första gången. Däremot minns jag tydligt detaljerna runt omkring. Som att ingen vågade köpa kondomer. Så vi skaffade oss en dealer. En langare. Moppekillens bästa kompis mamma, hade en kiosk. Så denna stackars bästis blev både mutad och hotad, tills han blev tvungen att snatta med sig kondomer till mig och min moppegrabb. Sedan försökte vi få ihop det så gott vi kunde, när vi fick tillfälle. Men när den första stora kärleken falnade, började jag se, att han inte var så himla rolig som jag från början hade tyckt. En MT5:a var liksom bara spännande ett tag. När man hade växt och mognat några månader, började det mest bli kallt och obekvämt att sitta bak på den där förbaskade moppen. Så det var väl dags att göra slut. Men det var ju så svårt, att få till ett avslut. Herregud, jag visste ju inte hur man gjorde. Så jag liksom.... lät det glida på i väntan på ett bra tillfälle. En dag kom det. Som ett brev på posten. Vi låg och hånglade som vanligt, i hans lilla pojksäng. Och vi ligger tätt tätt med huvudena, och han tittar mig djupt in i ögonen. Och så säger han, med en djup kärleksfull röst: "När jag ligger såhär nära dig, och tittar på dig, så ser du ut som E.T". KABOOM. Där kom det. Mitt tillfälle. Min orsak. Jag kastar mig upp ur sängen, ut i hallen och på med skorna, och dundrar ut genom lägenhetsdörren, som jag så hårt och dramatiskt det var möjligt, drämde igen bakom mig. Så sprang jag. Med glädje i bröstet, sprang jag mot min busshållsplats, som låg någon kilometer bort. När jag nästan var framme, kunde jag höra den trimmade MT5:an närma sig mig. Jag försökte öka takten. Nu blev jag nervös. Herregud, vad skulle jag säga?? Bakom mig hörde jag den förtvivlade moppepojken ropa mitt namn med en stegrande desperation i rösten. Tillslut kom han ikapp mig. Jag var tvungen att stanna. Hans mörka rädda ögon stirrade oförstående på mig. "Nina, Nina, vad håller du på med?? Vad hände???" Jag tog sats, och la i min absolut mest dramatiska 14års växel. Så skrek jag, och fäste min svartaste blixtrande blick i hans ögon:
"Du sa att jag såg ut som E.T., din jävla idiot!!!! E.T., fattar du!!!!!" Jag minns att han försökte be om ursäkt. Jag minns att han var så uppriktigt ledsen, och det skar i mitt hjärta. Men jag minns också, att jag var så otroligt målmedveten. Det fick liksom gå först. Jag kunde inte låta detta gyllene tillfälle gå mig ur händerna. Så jag skrek allt vad jag orkade: "Du är ju dum i huvudet, man kan inte säga så, att ens tjej ser ut som E.T, fattar du väl!!! Det är slut nu, hör du det, JAG GÖR SLUT!!!!!" Skrek jag, som om han sårat mig med en kniv. Sedan måste bussen ha kommit. För där tog både mitt första riktiga förhållande, och det dramat, slut.

Det är verkligen en fruktansvärd historia, och jag är MYCKET medveten om min grymhet, min falskhet, och min förvånande förmåga att utnyttja en situation, och min skrämmande oförmåga till empati. Men det är det här som jag tycker är så spännande. Hur vi utvecklas som människor. Och han var defenetivt inte den sista killen jag gjorde slut med, det kan jag ju lova. Och jag hoppas att jag blev både bättre på att göra slut, och en bättre människa med åren. Vissa människor har en religion som går ut på att enda orsaken att vi är här, på denna jord, är för att vi skall lära oss mer om oss själva och universum. Att vi skall förfinas och förfinas för varje liv vi lever. Och jag hoppas verkligen att jag har lärt mig något sedan jag var 14. Man vill ju liksom inte återfödas som en dagslända. (Nina låtsas att gud pratar med henne)"Jaa, du lilla vän. NÄR skall du lära dig. Denna gången har du EN dag på dig. Fattar du. En dag. Kom igen nu, försök att inte göra samma misstag om och om igen!"