Att kravla i träsket.........

Alla har vi våra träsk, som vi ibland trillar ner i. Vi ligger där på rygg, som desperata skalbaggar, och kravlar och kravlar utan att komma någonstans. Det vi behöver är någon som lyfter upp oss, släpper ner oss med fötterna ner och huvudet upp, så att vi med tunga steg kan kliva ur träsket, sparka av oss skiten, och fortsätta leva i den verklighet vi faktiskt lever i. Så är det bara.

På tal om träsk. Lästa just att våra kära Robinson-deltagare är helt knäckta. Efter tre dagar. De svimmar, de får ångestattacker, och de är djupt upprörda. Och det värsta av allt, som våra kära Trollhättebördiga Galenskapare en gång sa: "Det bidde ingen paradisstrand, det bidde ett TRÄSK" (Och nu skrattar jag högt, rått och hjärtligt, för den mörkare sidan i mig, som just nu befinner sig i sitt eget lilla mentala träsk, tycker att detta är HYSTERISKT roligt!!!!!!) Sanningen är väl ändå, att ingen glädje är så äkta, som skadeglädjen??

Har ni varit i ett mangrove-träsk någon gång?? Jag kan tala om för er att I't aint pretty! hehe Det är så skitigt, lerigt, det luktar röva, och inget blir någonsin torrt igen. Åh, jag vill så jättegärna säga att jag tycker synd om dem. Fy fan, att behöva sova där, hitta mat, försöka hålla sig torr, jaa mina vänner, det är då verkligen inget paradis. Men GUUUUUD så roligt!!!! Hehehehe tänk er själva, de har blivit utvalda av 9000 människor, som såg sin ticket to paradise framför näsan, och de vann. De måste ju ha gått runt och fantiserat om hur de skulle ligga på stranden och steka sig samtidigt som de pratade pakter med den där schyssta blondinen med jättetuttarna. Livet på en pinne, helt enkelt. Så släpper de av dem i ett mangrovejävlaträsk! hehehe Ja jävlar, så bra. Helt plötsligt ser jag lika mycket fram emot att få se årets Robinson, som att Lost skall ta fart igen (börjar i slutet på Januari, säger bara Sawyer...... mummmma). Ja, nästan lika roligt skall det bli, att se dessa Robinsondeltagares fejjor, när de får simma in till sitt Mangroveträsk!hehehehe (måste skratta lite till)

Jag har en kär vän, som sa till mig en gång:
"Nina, jag tycker verkligen att du skall söka till Robinson."
Jag kan helt ärligt säga, att hon aldrig tidigare gjort mig så förvånad.
"Ursäkta???????"
"Ja, jag tror du skulle vinna hela skiten. Du....... du är liksom sån. Du skulle klara det."
Det är säkert 5 år sedan hon kläckte ur sig denna helt oväntade och vansinniga... komplimang/förslag. Jag kan fortfarande lite då och då, tänka på vad fan hon egentligen menade med den där kommentaren. Men jag antar att det är något positivt.... jag väljer att se det så.

Och det är så lustigt, för just i dag, när jag läste om Robinsondeltagarnas träskleverne, befann jag mig i mitt eget lilla mentala träsk. På rygg. Sprattlandes i djup djup gegga. Och det var just hon, samma tjej, som bara genom ett telefonsamtal lyfte upp mig, och släppte ner mig med fötterna ner och hvudet upp. Det är lite skönt, på något skruvat sätt. Att jag idag har insett, att jag behöver inte vara en Robinsondeltagare i ett mangroveträsk, för att ta reda på vad jag uppskattar i livet. Livet är ju faktiskt här. Där dina vänner är. Och det bästa av allt, här luktar det inte röva!!!!