När pratade du med en tonåring sist????

Har precis avslutat en härlig, rolig och allvarlig stund. Med en 15 åring. Naturligtvis en arg 15åring, det är ju en 15årings uppgift på något sätt, att vara arg, på allt och alla. Det var roligt, att få prata med denna tonårstjej, nu när jag klivit ur min lärar-roll, och inte behöver vakta min tunga på exakt samma sätt. Men jag är ju inte dum i huvudet. Jag skulle ju ALDRIG berätta vad JAG har gjort i mitt liv. Bara väl valda bitar. Shit, jag skulle inte kunna berätta för NÅGON allt jag har gjort. Det är sant. Om jag skulle sätta mig ner med någon, och berätta the truth, and nothing but the truth, om allt jag har sagt och gjort, från 14 år och uppåt, då skulle jag...... ja. Jag skulle nog bli tvungen att skjuta mig själv efteråt. Precis så känns det. Nu hade hon ju inte några djupare sex eller drogfrågor *phu*, utan....... hon var jävligt arg, på sin mamma. Herregud. Jag är 33år. Jag är fortfarande jävligt arg på min mamma. Vad skulle jag säga?? Det går aldrig över??? Ehhhh..... Jag försökte få henne att tänka på hur det skulle vara om hon inte fanns. Om det inte fanns någon där som tjatade. Aldrig mer. Då blev hon lite tyst. Det är ett bra tecken. Men sedan var problemet att mamma inte vill att hon skall träffa en viss kille, hon får aldrig vara själv med honom. Och hon fattar ingenting. Då jag vet vem killen i fråga är, säger jag glatt, men herregud, den söta fotbollskillen, varför får du inte det??? (Nu skall vi tillägga att det gått lite mer än ett halvår sedan jag träffade dessa ungdomar senast) Tjejen svarar: Ehhhh...... du det var nog ett tag sedan han var sån. Jaha. Då var man 75 igen. Ett halvår är 30år, och hela världen hinner vändas upp och ner och upp igen. Man glömmer så fort, när man blir gammal. Vi tycker att vårt vuxenliv går fort. Herregud, kommer ni ihåg hur mycket världen kunde ändras på en vecka, när ni var i tonåren?? Och det roliga är, att jag tror att jag fick ut mer av vårt lilla samtal, än vad hon fick. Det var så härligt. En liten stund av 100% energi. Det går liksom inte att INTE bli smittad, kittlar dödsskönt i kistan!! Så när du känner att livet går så långsamt att det nästan står still, i januarimörkret. När du känner att det är nog dags att gå till kyrkogården och börja spana in en schysst hörna, för vi är ju snart där. Leta då upp en tonåring, ta ett snack, så lovar jag att din värld kommer att vändas upp och ner, och förhoppningsvis tillbaks igen!