Jag har nu i tre dagars tid, haft en och samma pyttepyttelilla insändare i kvällstidningen, inpräntad på min näthinna. Det stod ungefär såhär:
"Sluta tillverka kläder åt överviktiga, så kanske de skärper till sig och tar tag i sig själva och ser till att gå ner i vikt."
hehehehe först skrattade jag.
Sedan blev jag som vanligt, arg.
Sedan blev jag lite lite rädd. För det finns faktisk ganska många människor där ute, som på fullaste allvar tycker sådär. Att alla tjocka människor är lata, dumma, äckliga och får skylla sig själva. Och det är ju som med all rasism, det FINNS tjockisar som är dumma och lata, men det är ju inte för att de är tjockisar, utan för att de är dumma och lata människor. Det har ju inget med deras kropps utseende att göra. Precis som med hudfärg, är späcket runt magen inte avgörande för hur du är och blir som människa. När skall vi lära oss, att människor är waaaay more komplexa än så?? Är det därför vi blir så förvånade, när någon människa begår ett mord, som absolut inte stämmer in på våra kategoriseringar? "Men gud, hur kunde HAN mörda? Som ser så snäll ut....????" Kanske måste vi anstränga oss liiiite mer, för att bortse från skalet på människor, för att kunna se och förutse vad som komma skall?? Att jobba som lärare, är en ganska bra träning i människokännedom. Om du bara håller ett objektivt öppet sinne, så ser du ganska snart, att där ute kryllar det av snart vuxna individer, som ser ut på ett sätt, men har ett HELT annat sätt innanför skalet. Jag vet inte hur många underbara, hjärtliga små emo-ungar jag har träffat, som är oerhört kärleksfulla, och har full koll på sin etik och moral. Medans jag i samma sekund har fått upptäcka att den där killen som är skolans snyggaste, fotbollskungen, lintotten med de blåaste ögon, han plågar gärna andra människor, utan minsta tvekan eller ånger, och han gör det alltid i smyg, så att ingen kan anklaga honom öppet. Slug, smart och väldigt väldigt elak. Och så har vi tjockisarna. Jag har träffat snälla tjockisar, lata tjockisar, dumma tjockisar, och jättevackra tjockisar. Tjockisar i ALLA former.
Och nu vill jag ju återgå till tjockisarna, eftersom det är en kategori som jag själv tillhör. Jag måste ju faktiskt ställa mig själv frågan: Skulle jag gå ner i vikt, om det inte fanns några kläder att köpa i min storlek???? Svaret är ....... nej. Självklart inte. Då skulle det ju inte finnas några överviktiga i Sverige över storlek 46, eftersom i stort sett varje affär drar sin gräns där. Men det stämmer ju naturligtvis inte. Sorry, det är inte riktigt så enkelt att förminska en tjockis. Kanske önskar även jag, att det vore det.
När jag satt och funderade på denna insändare i bilen i morse, började jag bli nyfiken.... men, vad räknas som en tjockis då?? Är vi verkligen en minoritet, som borde anpassa sig efter samhället, och inte tvärt om?? Nyfikenheten satt i, så jag började gräva fram lite statistik. Och OJ vad förvånad jag blev!!!
Först skall jag berätta, att en tjockis, det är man i Sverige när man har ett BMI över 25. Tadaaaa då räknas du in i den överviktiga skaran. Men, hur många är vi då? jo:
2007 var 27,3% av alla kvinnor mellan 25 och 34 år överviktiga. Det är nästan 30%. Det är rätt många. Många fler än vad jag trodde! Kände mig helt plötsligt inte så annorlunda. Nice. Men sedan fortsatte jag att spana in statistiken. Shit. Lyssna på detta.......
I ALLA kategorier, oavsett ålder, hushållstyp, socioekonmisk tillhörighet, så är MÄNNEN betydligt fetare än kvinnorna. Så sluta för fasiken att fokusera på tjockiskvinnorna, det är männen som är den stora tjockisfaktorn i vårt land!
Detta är mina föräldrars generation, kolla in denna:
55-64 ÅR
Män 63,2%
Kvinnor 45,5%
ÖVER63 procent!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Utrikes födda:
Män 52,7%
Kvinnor 35,8%
Inrikes födda med inrikes födda föräldrar:
Män 52,4%
Kvinnor 37,0%
Voila!!!!!! Tjockisar är ingen rasfråga, inte i sverige i alla fall.....
Arbetare:
Män 57,3%
Kvinnor 44,8%
Högre tjänstemän:
MÄn 40,4%
Kvinnor 48,2%
Och inte är det en fråga om ekonomi heller........................
Men geografiskt då????
Jo, Göteborg/Malmö:
Män 49,3%
Kvinnor 35,7%
Norra glesbygden
Män 54,6%
Kvinnor 49,3%
Jaa, mina vänner. Så ser det ut. Så är man en tjockis i Sverige, så är man i jävligt gott sällskap. Är det positivt???? Nej, självklart inte. Självklart är det inte bra att vara överviktig. Självklart bör alla, inklusive jag själv göra något åt sin övervikt. Men för att hitta motivationen att ta tag i detta enormt påfrestande och långa arbete, så behöver vi kanske veta, att vi är inte så jävla speciella och freaky annorlunda. för ofta är det nämligen det, som får sjävlförtroendet att svikta, och motivationen att dyka. Jag är så fet, och det är bara jag som är det. Och det är bara jag som inte orkar ta tag i mig själv. Jag är en lat, ful, dum människa. För det tycker alla andra. Alla de andra, som är smala där ute i Svea rike. Så kan det ofta kännas. Men nu vet vi ju att DET åtminstonde inte är sant!
En sista liten glimt i statistiken..... hur såg det ut förr i tiden??????
Jo, 1980 i min åldersgrupp 25-34 år såg det ut såhär.... och lika skrämmande är utvecklingen i ALLA grupper.....
Män 23,9%
Kvinnor 10,1%
Nån som vill hänga på till gymmet eller?????????????
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment