Jobbtelefonen ringer:

"Du måste komma hit med den där grejjen. Nu. Det är bråttom. Du får springa bort till hans skrivbord och ta nyckeln till bilen."

"Ehh, okej. Vart ska jag??"

"Du kör bara in genom huvudporten, sedan kör du så och så... så är vi där. Okej, vi ses om en liten stund." Klick.

Jaha, hinner jag tänka, och kastar på mig jackan och går mot hans bord med raska steg. På vägen stannar jag till och frågar försiktigt en kollega, hur jag skall komma in genom huvudporten. Får idiot-blicken, och sedan ett svar att det sitter ju en lapp på bilen..... och sedan säger han "fattar du väl" med ögonen. Jaja.

Skrivbordet. Där ligger...... en gummiklump. Jag lyfter på gummiklumpen och börjar studera den. Känner igen öppna-låsa bilderna på den. Men det är ju ingen bilnyckel... var är själva...... nyckelgrejjen? Tittar mig förvirrat omkring, och fångas med blicken av grannen i båset intill. Jag håller osäkert upp gummiklumpen, och frågar försiktigt:
"Eh, ursäkta, men var är nyckeln??"
Får min andra idiot-blick för dagen, och han svarar.
"Du, det där ÄR nyckeln." Och jag tycker mig se hur han skakar lite lätt på huvudet. Jag iaktar skeptiskt gummiklumpen, och killen i båset säger:
"Ja, alltså, det sitter ett chip i den där nyckeln. Bilen känner av det, när du stoppar in den där ploppen." "Var då?" Frågar jag undrande. Han harklar sig och svarar: "Ja, där nyckeln BRUKAR sitta." "Hur vet jag vilken bil det är?" Frågar jag. Mannen i båset viftar med handen mot fönstren, och säger:
"Cadillacen står där ute."

Jag tar min gummiklump och traskar ut i snöovädret. På min arbetsplats bygger man bildelar. På min arbetsplats gillar man nya bilar. På min arbetsplats finns det VÄLDIGT många bilar. Jag börjar desperat tycka på låsa-upp knappen, och kryssa mig fram mellan bilarna. Och DÄR borta ser jag hur det blinkar till! Oj, under snötäcket döljer sig en ny, blank, fin Cadillac. Shit vad nervöst. Men nu har jag verkligen inte tid att beundra mitt tillfälliga vrålåk, utan kommer på att jag har rätt bråttom. Så jag kastar mig in i bilen, hittar hålet för gummiknoppen, och ....... men vad.... .... vad fan...... var är............ det fattas något..... var... vad är det DÄR för stor konstig pedal i mitten?? Och HALLÅ var är min koppling????!!!

Katching, så trillar myntet ner. SHIT det är en automat. Varför shit? undrar du nu. Jo..... Jag har ALDRIG kört en automatväxlad bil. Ever. Hur FAN skall jag göra nu?? Jag kan ju inte gärna rusa upp, ringa och säga: "Näe, jag vägrar, jag kan inte köra automat, någon annan får åka!!" Det GÅR inte fröken. Du klarar detta. Bit ihop nu för fan din gnällspik. HUR svårt kan det vara????

Tar ett djupt andetag, och spanar in spaken. Okej. P.... N..... R..... D Till och med en blondin från Sjuntorp kan ju lista ut vad det betyder. Parking, Neutral, R... rewind?? Reverse? Skit samma, backa på något annat jävla språk i alla fall. Och DRIVE kanske. Testa Nina, testa!!! Och ja, det funkar. Käckt. Börjar sakta styra den svindyra bilen ut mot bommarna. Nervöst, tänk om de inte släpper ut mig??! Bromsar in och börjar trycka vänsterfoten hårt i golvet, och tallar desperat på spaken, som INTE vill växla ner till ettan. Bommen går upp, och jag kör mitt vrålåk mot andra sidan av vägen.

Huvudporten. Shit. Jag har jobbat här i ett halvår, och har aldrig passerat huvudporten. Jag har ju aldrig haft någon anledning! Men jag kör den största vägen ner, och ...... det finns ingen port där. Inte stor nog för min bil att köra in genom i alla fall. Känner hur svetten börjar bryta fram. Men vad fan, allvarligt talat, finns det NÅGON annan än jag, som inte hittar huvudporten till vår stads största industri???? Gud, detta skall jag ALDRIG berätta för någon, hinner jag tänka. Sedan ser jag ett gäng bilar som kommer åkandes på en annan mindre väg längre bort till höger. Tar sikte och försöker desperat återigen växla den stackars automatbilen till tvåan.

Med darrande händer på ratten, styr jag mot bommen. Som förhoppningsvis är huvudporten.... TÄNK om den arga securitasvakten kommer ut nu, och frågar vad jag håller på med. Tänk om han börjar fråga var jag fått bilen ifrån??? Hjälp! Mamma!! Och då...... som magi, öppnar sig bommen utan att jag så mycket som hinner skymta den arga securitasvakten.

Grejjen kom på plats.... något senare än vad de kanske egentligen hade tänkt sig, men ingen vågade klaga. Och jag kan med lättnad i hjärtat berätta att även Cadillacen kom på plats igen, hel, ren men kanske något förnärmad av mina högljudda förolämpningar.

Men kul var det!!