Jag sitter i bilen utanför min sambos arbetsplats, och väntar på att han skall komma ut. Vi har bråttom. Vi skall till dagis, och ifrågasätta deras plötsliga infall att sätta på vår dotter blöja hela tiden, mitt i hennes sluta med blöja process. Skitjobbigt. Men han kommer inte när han ska. Irriterad plockar jag upp mobilen, och ringer till honom.
Som ni redan vet, så säljer ju min kära sambo el. Han sitter alltså oftast i en kundtjänst, och svarar i telefon, dit människor som har tid över mitt på dagen, ringer och ställer små frågor kring sina elkräkningar osv. Ibland pratar de om andra saker. Jag har förstått att dessa samtal kan vara lite .... annorlunda ibland. Kanske hade jag inte tills igår förstått exakt HUR crazy de kan vara.
När jag ringer upp honom på mobilen, så brukar han ofta svara, och lägga telefonen åt sidan, tills han har avslutat det samtal han håller på med. Detta resulterar i att jag får lyssna på när han avslutar sitt samtal. Det är ju lite med skräckblandad förtjusning man göra detta, för det känns lite förbjudet, som om man tjuvlyssnar. Men jag lägger ändå sällan på.
När min sambo igår tryckt på svara-knappen tjuvlyssnar jag på följande:
-Vivianne.......
-Du Vivianne, jag...........
-Vivianne, jag ÄR inte intresserad av spionerna....
(längre paus)
-Vivianne, jag säger att jag är inte intresserad av att dina grannar spionerar på dig, och att de har varit inne i din lägenhet och bytt ut din lergryta som står i ugnen, jag säljer bara EL Vivianne!
- Mmmmmmmmm
- mmmmmmmmmmmm
- mm, men du Vivianne, det får du ju prata med din bostadsrättsstyrelse om, som jag sa, jag säljer bara el.
(liten paus)
- Jo, men Vivianne, om du har ett socialfall som är ordförande i din bostadsrättsförening, så får ni ju avsätta styrelsen i så fall.
- Jag tycker vi tar och avslutar detta samtalet nu, Vivianne.
-Jo, jag sa det, att jag tycker att vi tar och avslutar detta samtalet nu Vivanne, så får du jättegärna återkomma till oss en annan dag, när du har lugnat ner dig lite, för vi kommer ingenstans just nu.
(Paus)
- Jo, men Vivianne, det vet ju till och med jag, som inte bor i en bostadsrätt, att styrelsen är vald av de som är med i bostadsrättsföreningen, så om ni är så missnöjda med honom, för att han har mutat de andra med fläskfile, och hans fru har varit inne i din lägenhet och byt ut din nya lergryta mot en gammal, då tycker jag att du skall försöka få avsatt den styrelsen. Men du, nu är det ju ändå så Vivianne, att jag säljer bara el, så vi.........
-mmmmm
-mm
-Men du Vivianne, jag....
-Jasså, du har goda kontakter med Janne Josefsson??
-Men du Vivanne, då tycker jag att det är bäst att han får ta över nu då. Ja. Det blir bra.
Klick
Friday, December 19, 2008
Thursday, December 18, 2008
I mitt huvud - på parkeringen kl.11.20
"Det var väl själva satan då vilket tråkigt väder. Grått grått och regn - blääääää. Undrar vad den där gubben som jag just gick förbi skulle ha sagt om jag verkligen hade räckt ut tungan och ropat BLÄÄÄÄÄ. hehehe Undrar vem gubben är. Det finns ju rätt många gubbar som parkerar sina bilar på den här parkeringen som man INTE vill räcka ut tungan till. Inte om man vill jobba kvar alltså. Snart framme vid grinden, och där inne i buren sitter Securitas-killen. Undrar hur det är att ha hans jobb. Fy fan vad tråkigt det verkar. Sitta i en bur, och stirra på tråkiga tanter och gubbar som går in-ut in-ut in-ut genom spärrarna hela dagarna. Ibland kommer han ut ur sin bur, och ställer sig mitt i vägen för alla bilar som vill köra in på området. Då ser han jättesträng och myndig ut. Sträcker på sig och putar ut med magen, och håller upp någon slags Skrivbrick högt upp i luften, för att markera för bilarna som kommer, att idag mina vänner är det inte bara att köra förbi mig inte. Idag skall vi kolla. Men, varför gör de det bara i bland?? Whats the point, liksom? Dessutom öppnar han och kollar i bagaget på varje bil. Ja, när han står där vill säga. När han inte står där, så kör de ju bara rakt in. Det kallar jag placebo-säkerhet. Man tror att den finns, men igentligen så gör den nog inte det. Usch, varför har de såntdär glas på buren, som man inte kan se in genom, utan bara ut? Det resulterar ju i att jag speglar mig där, varje gång jag går igenom grinden. Det går ju inte att låta bli? Spanar håret, lägger luggen rätt, kollar läppstiftet, och sedan är man förbi. Jag måset ju se ut som ett mongo varje gång jag går igenom den där porten. Jaja, nu är jag i alla fall på väg mot bilen. Shit, denna parkeringen är ju lika stor som på Ica Maxi. Var fan är biljäveln???? Första, andra, tredje, fjärde raden kan jag ju gå förbi. Så tidigt kom jag inte i morse. Undrar hur många procent av alla dessa bilar som är saabar? Många. Nästan alla. Och nästan ingen av dem äger sin egen bil. Är inte det lite sjukt? Undrar hur många av stackars Saabs beräknade sålda bilar, egentligen inte är sålda på riktigt? Jag menar, det finns ju inte en enda anställd här, som har köpt sin Saab cash liksom. Det är ju bara leasing hela skiten. Antagligen för att bilarna är för dyra. Inte ens cheferna på Saab har råd att köpa sin egen Saab, utan de hyr den istället. Så det kan se ut som att de är tillräckligt rika för att köpa en Saab. Men det är ju HELT sjukt ju. Men var fan är bilen????? Nu är jag ju nere på 7:e raden minst. Där borta tar ju parkeringen slut, men tanten var har du ställt din bil??!!!! Åh, kolla! Där ligger fortfarande den där Black Tower-vinflaskan. Hehehehehe jag skrattar lika mycket varje gång jag ser den. Jag kan inte förklara varför, men jag tycker verkligen att det är SJUKT roligt, att det just på denna parkeringsplats, ligger en urdrucken Black-Tower flaska på parkeringen. Det är verkligen helt hysteriskt roligt. Om du hade sett alla människor som passerar denna porten varje dag, hade du också tyckt att det är lite lustigt. Näe allvarligt talat, någon har SNOTT min bil. Ja, jag vet att jag tror det nästan varje dag, för jag har så himla svårt att komma ihåg vart jag har ställt bilen, och det är helt klart pinsamt. Men idag HAR någon snott den. Det finns ingen annan rimlig förklaring. Men gud, om jag inte hittar den snart, så måste jag börja gå fram och tillbaks på parkeringen, och inte bara åt ett håll, och DET innebär att alla andra som går här, kommer att fatta att jag inte hittar min bil. Näe, då dör jag. Kom igen kom igen nina, var ställde du bilen, hur svårt skall det va!!!???? Men du...... den där bilen...... den ser bekant ut. Men den är inte min. Det är ju...... min sambos bil!!! Det är inte ens 4 timmar sedan jag lämnade min sambos bil på parkeringen, och jag minns inte att jag hade kört den till jobbet, och jag minns inte vart jag hade ställt den. Shit, jag måste skaffa sånt där armband till min dotter, som man har på Skara Sommarland. Ni vet, ett sånt där armband i plast, där man skriver namn, adress och telefonnummer till föräldrarna till barnet. Undrar var jag kan få tag på ett sånt i december????
Wednesday, December 17, 2008
Allt hänger ihop. Allt. Och alla.
Jag har haft en ganska filosofisk vecka hitintills. Kommer inte ni in i sådana där perioder i livet, då ni börjar tänka på hur olika händelser påverkar dig själv, och dina medmänniskor. Hur olika männsikors sätt att tänka, blir till handlingar hos någon annan. Ja. Ett par sådana dagar har jag haft. Jag tänker mycket på livet och samhället helt enkelt. (Ja, förutom när jag hade drömt om krig härom natten, och i mina första vakna sekunder låg och planerade hur jag skulle rusta upp ödetorpet i skogen där jag bor, för att kunna fly dit med min familj när kriget kommer. Det går nämligen inte någon väg dit, så de skulle aldrig hitta oss. Fiffiga jag, kl. 02.14 en måndagsnatt.*suck*)
Så vid lunchen igår, kommer vi in på samtalet: Invandrare. Och jag hatar att behöva erkänna det, men det var faktiskt mitt eget fel. Jag brukar försöka undvika detta politiskt laddade samtalsämne, då jag VET så jäkla väl hur ARG jag kan bli, när människor börjar spy ut sin galla över det inbillade fenomenet "Invandrarna" eller "Utlänningarna". Det började med att jag nämnde att jag funderar på att börja nattvandra i Sjuntorp där jag bor. Ja, i en organiserad grupp givetvis, inte själv.
Och detta gjorde att vi gled in på den senaste tidens händelser på Kronogården. Och då säger en person, en av de sista personerna jag trodde, att:
"Ja, jag tycker faktiskt att det bästa hade varit, att om de där utländska barnen och tonåringarna inte kan bete sig som man ska, då ska banne mej hela familjen skickas ut härfirån. Då kanske de kan få lite bättre pli på sina ungar." Och detta mina vänner, var början på en lavin av rasistiska kommentarer. Om de visste att jag tyckte att de var rasistiska, så hade de säkert protesterat. Men jo, de var rasistiska. Allihop. Tillslut insåg jag, att här sitter jag kring ett lunchbord, med 6 stycken vuxna svenskar, och ALLA har rasistiska åsikter - och världsberömda fördommar.
Jag ville bara ställa mig upp och skrika:
Men fattar ni inte hur det hänger ihop??????? Fattar ni ingenting???? Fattar ni inte att det är VÅRAT fel, att livet inte fungerar för dem? Att livet inte fungerar för dessa ungdomar, oavsett om de är svenskar eller inte, det är VÅRT samhällsproblem ju!!! Det är vår generations största misslyckande i samhället, att vi inte har kunnat ge alla barn den trygghet de behöver för att växa upp och bli bra samhällsmedborgare av Svea rike. Det kan ALDRIG vara barnets fel. Det KAN var föräldrarnas fel. Och vems fel är det att en invandrarförälder, inte har fått en bra integration i Sverige? Det KAN ju för fan inte vara de som kommer hit, deras fel. Det KAN inte vara så!!!!
Vad är det som gör, att vuxna människor inte kan se "The big picture"? Vad är det som gör, att vuxna människor stoppar huvudet i sanden, och fortsätter och matar sina svenska små barn, med alla de där fruktansvärda och livsfarliga fördommarna om hur livet är och ser ut för en invandrare i sverige idag - som om vi vet ett SKIT om hur det är?? INGEN jag känner, VET på riktigt hur det är. INGEN vet hur livet ser ut, och INGEN vet hur jävla svårt det måste vara, till och med i vårt fina perfekta Sverige. VARFÖR VET VI INTE DET?????????????????
Varför är det så svårt att se - att ALLT hänger ihop. Det handlar inte om mig, mitt barn, och min familj. Det handlar om livet och samhället. Kronogården är inte ett isolerat fenomen - som får sköta och skylla sig själva. Det är VÅRT problem.
Det finns inga isolerade fenomen - ALLT HÄNGER IHOP.
punkt slut och därmed basta.
Så vid lunchen igår, kommer vi in på samtalet: Invandrare. Och jag hatar att behöva erkänna det, men det var faktiskt mitt eget fel. Jag brukar försöka undvika detta politiskt laddade samtalsämne, då jag VET så jäkla väl hur ARG jag kan bli, när människor börjar spy ut sin galla över det inbillade fenomenet "Invandrarna" eller "Utlänningarna". Det började med att jag nämnde att jag funderar på att börja nattvandra i Sjuntorp där jag bor. Ja, i en organiserad grupp givetvis, inte själv.
Och detta gjorde att vi gled in på den senaste tidens händelser på Kronogården. Och då säger en person, en av de sista personerna jag trodde, att:
"Ja, jag tycker faktiskt att det bästa hade varit, att om de där utländska barnen och tonåringarna inte kan bete sig som man ska, då ska banne mej hela familjen skickas ut härfirån. Då kanske de kan få lite bättre pli på sina ungar." Och detta mina vänner, var början på en lavin av rasistiska kommentarer. Om de visste att jag tyckte att de var rasistiska, så hade de säkert protesterat. Men jo, de var rasistiska. Allihop. Tillslut insåg jag, att här sitter jag kring ett lunchbord, med 6 stycken vuxna svenskar, och ALLA har rasistiska åsikter - och världsberömda fördommar.
Jag ville bara ställa mig upp och skrika:
Men fattar ni inte hur det hänger ihop??????? Fattar ni ingenting???? Fattar ni inte att det är VÅRAT fel, att livet inte fungerar för dem? Att livet inte fungerar för dessa ungdomar, oavsett om de är svenskar eller inte, det är VÅRT samhällsproblem ju!!! Det är vår generations största misslyckande i samhället, att vi inte har kunnat ge alla barn den trygghet de behöver för att växa upp och bli bra samhällsmedborgare av Svea rike. Det kan ALDRIG vara barnets fel. Det KAN var föräldrarnas fel. Och vems fel är det att en invandrarförälder, inte har fått en bra integration i Sverige? Det KAN ju för fan inte vara de som kommer hit, deras fel. Det KAN inte vara så!!!!
Vad är det som gör, att vuxna människor inte kan se "The big picture"? Vad är det som gör, att vuxna människor stoppar huvudet i sanden, och fortsätter och matar sina svenska små barn, med alla de där fruktansvärda och livsfarliga fördommarna om hur livet är och ser ut för en invandrare i sverige idag - som om vi vet ett SKIT om hur det är?? INGEN jag känner, VET på riktigt hur det är. INGEN vet hur livet ser ut, och INGEN vet hur jävla svårt det måste vara, till och med i vårt fina perfekta Sverige. VARFÖR VET VI INTE DET?????????????????
Varför är det så svårt att se - att ALLT hänger ihop. Det handlar inte om mig, mitt barn, och min familj. Det handlar om livet och samhället. Kronogården är inte ett isolerat fenomen - som får sköta och skylla sig själva. Det är VÅRT problem.
Det finns inga isolerade fenomen - ALLT HÄNGER IHOP.
punkt slut och därmed basta.
Forts....Värmens vara eller icke vara i Kalltorps By
....... Vi skulle äntligen investera i en värmepump. Och köpa värmepump. det är fasiken värre än att köpa bil. Det finns hundra miljarders olika modeller, i ALLA prisklasser. Vi beslutade oss för att lägga oss i mellanmjölkens förlovade "lagom"-filen. 20 papp ungefär. Sagt och gjort. Efter en imponerande dammsugning av marknaden gjord av sambon, beslutade vi oss för en Mitsubishi från "Gôtlaborg ellerrrr". Kanon. Sambon tog ledigt - kokade kaffe, köpte bullar, var nästan lite "dejt-nervös" inför denna lite högtidliga installation. Allt gick fint, 13.00 var allt klart, och det pumpades in varmluft i vårt vardagsrum för fulla muggar. 17.00 blinkade den trasig - ring installatören och rör för fan inget under tiden, stod det i instruktionen. Sambon var så ledsen. Han som hade haft en så trevlig dag med denna supertrevliga installatör från Göteborg, så FUNKAR den inte! Han gick runt med slokade öron hela kvällen. Och det hjälpte ju inte när jag började gnälla som en sur tonåring, när jag insåg att JAG var tvungen att stanna hemma nästa dag, för att åter ta emot installatören. Ja här ska fasiken inte bjudas på bullar i dag i alla fall, muttrade jag som den lilla surkärring jag kan vara.
Det visade ju sig att inget var trasigt, utan den stackars nya installatören som varit där, hade glömt skruva upp någon ventil. Pinsamt, stackarn hade inte sovit på hela natten. Men nuuuu mina vänner. Nuuuu sprutde det ut varm härlig kalltorpsluft. Ut ut i hela huset, varje rum, varje golv tinade sakta upp och blev alldeles alldeles underbart. Aldrig har jag varit så lycklig förut, över att ha köpt en teknisk pryl för 20 000 svenska kronor.
Men så kom dagen efter. Jag kom hem, gick runt i huset och plockade lite som man brukar precis när man kommit hem. Men ganska snart kände jag att en otrevlig bekand kyla spred sig genom mina sockar, in i mina fötter och upp längs ryggraden. Men...... varför var det så kallt på golven.....? Jag rusade in i vardagsrummet, stirrade upp mot pumpen - jo mina vänner, den var avstängd. Helt förskräckt rusar jag genom det lilla huset, och sliter upp ytterdörren och ropar till sambon som var ute: "Älskling, fläkten!!!!! Fläkten!!! Den funkar inte, vad har hänt??? Du...... Du... du har väl inte STÄNGT AV den??
"Jo, jag eldar ju!"
Det visade ju sig att inget var trasigt, utan den stackars nya installatören som varit där, hade glömt skruva upp någon ventil. Pinsamt, stackarn hade inte sovit på hela natten. Men nuuuu mina vänner. Nuuuu sprutde det ut varm härlig kalltorpsluft. Ut ut i hela huset, varje rum, varje golv tinade sakta upp och blev alldeles alldeles underbart. Aldrig har jag varit så lycklig förut, över att ha köpt en teknisk pryl för 20 000 svenska kronor.
Men så kom dagen efter. Jag kom hem, gick runt i huset och plockade lite som man brukar precis när man kommit hem. Men ganska snart kände jag att en otrevlig bekand kyla spred sig genom mina sockar, in i mina fötter och upp längs ryggraden. Men...... varför var det så kallt på golven.....? Jag rusade in i vardagsrummet, stirrade upp mot pumpen - jo mina vänner, den var avstängd. Helt förskräckt rusar jag genom det lilla huset, och sliter upp ytterdörren och ropar till sambon som var ute: "Älskling, fläkten!!!!! Fläkten!!! Den funkar inte, vad har hänt??? Du...... Du... du har väl inte STÄNGT AV den??
"Jo, jag eldar ju!"
Monday, December 15, 2008
Värmens vara eller icke vara i Kalltorps By
Det fanns en gång en tid, då vi bodde i lägenhet. Först bodde vi i varsin lägenhet, men ganska snart tog jag mitt pick och pack och flyttade in i hans lägenhet. Den var stor, låg mitt i stan, och framförallt låg den på 4:e våningen, och det var VARMT. På våningarna under, så var det akutpsyk-avdelningar. Jag vet att jag tänkte många gånger att de måste verkligen ha det jättevarmt där inne, med tanke på hur otroligt varmt vi hade det, utan att behöva ha på ett enda element. Jaja, saknade de värme och omtanke i livet, då fick de ialla fall värme där, det kan jag lova.
Vi flyttade till Kalltorps by, för ett och ett halvt år sedan, en strålande het sommardag i juni. Det var fantastiskt. Sjön glittrade inbjudande, och blommorna poppade upp som ett mindre fyrverkeri i de välskötta rabatterna. Fram emot.... kanske i november, så började det bli kallt ute. Och inne. Riktigt kallt inne. Ovan som jag var vid kyla i hemmet, så började jag gå runt i huset, och sätta på vartenda element jag kunde hitta. Men några dagar senare var det lika kallt och rått igen! Det tog några veckor, innan jag insåg, att det var min kära sambo, som gick runt och stängde av elementen, som jag hade satt på. Min sambo säljer el. Man kan ju då tro, att han skulle vara mån om att alla skall använda så mycket el som möjligt. Men nej. Han har tvärt om en nästan manisk föreställning om att man skall spara så mycket el som möjligt. Jajajaja visst är det fint, han bryr sig säkert om miljön. BULLshit. Han tävlar. tävlar med sig själv. Om hur lite el han faktiskt kan använda. De flesta skulle säkert tro att det är för att han är ekonomisk... eller snål kallar en del det för. Men jag VET hur han är. Det handlar inte om pengarna, även om han gärna vill få det att låta så ibland. Det handlar inte om pengar alls. För finns det en situation, där man kan tävla om något, även om det bara är med sig själv, då är han GAME ON min käre sambo.
Sådär höll vi på, hela förra vintern. Det blev iskallt, jag satte på elementen, det blev nästan varmt, och då stängde han av dem. Tillslut hade vi fått så mycket kondens på rutorna och i huset, att det började växa stora fina frodiga svampar i blomkrukorna!!! Om det började växa andra svampar under väggar och golv, det har vi inte vågat ta reda på ännu. Det tog en och en halv vinter, lite varnande samtal från min far om vad fukten gör med ett hus, innan vi insåg att vi var tvungna att skaffa lite konstant värme i vårt lilla hus. Och jag var så lycklig. Äntligen skulle det bli slut på sönderfrusna tår på morgonen, och hacka tänder i sängen varje kväll.
Fortsättnign följer...............................
Vi flyttade till Kalltorps by, för ett och ett halvt år sedan, en strålande het sommardag i juni. Det var fantastiskt. Sjön glittrade inbjudande, och blommorna poppade upp som ett mindre fyrverkeri i de välskötta rabatterna. Fram emot.... kanske i november, så började det bli kallt ute. Och inne. Riktigt kallt inne. Ovan som jag var vid kyla i hemmet, så började jag gå runt i huset, och sätta på vartenda element jag kunde hitta. Men några dagar senare var det lika kallt och rått igen! Det tog några veckor, innan jag insåg, att det var min kära sambo, som gick runt och stängde av elementen, som jag hade satt på. Min sambo säljer el. Man kan ju då tro, att han skulle vara mån om att alla skall använda så mycket el som möjligt. Men nej. Han har tvärt om en nästan manisk föreställning om att man skall spara så mycket el som möjligt. Jajajaja visst är det fint, han bryr sig säkert om miljön. BULLshit. Han tävlar. tävlar med sig själv. Om hur lite el han faktiskt kan använda. De flesta skulle säkert tro att det är för att han är ekonomisk... eller snål kallar en del det för. Men jag VET hur han är. Det handlar inte om pengarna, även om han gärna vill få det att låta så ibland. Det handlar inte om pengar alls. För finns det en situation, där man kan tävla om något, även om det bara är med sig själv, då är han GAME ON min käre sambo.
Sådär höll vi på, hela förra vintern. Det blev iskallt, jag satte på elementen, det blev nästan varmt, och då stängde han av dem. Tillslut hade vi fått så mycket kondens på rutorna och i huset, att det började växa stora fina frodiga svampar i blomkrukorna!!! Om det började växa andra svampar under väggar och golv, det har vi inte vågat ta reda på ännu. Det tog en och en halv vinter, lite varnande samtal från min far om vad fukten gör med ett hus, innan vi insåg att vi var tvungna att skaffa lite konstant värme i vårt lilla hus. Och jag var så lycklig. Äntligen skulle det bli slut på sönderfrusna tår på morgonen, och hacka tänder i sängen varje kväll.
Fortsättnign följer...............................
Friday, December 12, 2008
Wednesday, December 10, 2008
Dagens roligaste kommentar från Aftonbladet
Polisen jagade rally- stjärna – i 165 km/tim
Svarade: "Jag körde inte så fort"
hehehehehehe
Dagens skönaste kommentar! I morgon vill jag läsa:
Bert Karlsson fast för droginnehav
Svarade: Det var ju bara svamp
Pelle Porseryd korade ensam vinnare i Idol
Svarade: Nej det är inte hybris, det är jag som bestämmer
Maud Olofsson fast för vårdslöshet i trafik - körde rakt in i bilen framför.
Svarade: Det var ju bara en saab
Svarade: "Jag körde inte så fort"
hehehehehehe
Dagens skönaste kommentar! I morgon vill jag läsa:
Bert Karlsson fast för droginnehav
Svarade: Det var ju bara svamp
Pelle Porseryd korade ensam vinnare i Idol
Svarade: Nej det är inte hybris, det är jag som bestämmer
Maud Olofsson fast för vårdslöshet i trafik - körde rakt in i bilen framför.
Svarade: Det var ju bara en saab
Kalltorps by is haunted!
KL. 13.00 i går, var installationsgrabbarna klara med vår splajdans nya fina svindyra luftvärmepump.
Kl. 17.00 var den trasig.
Kl. 17.00 var den trasig.
Tuesday, December 9, 2008
Prutta eller icke prutta - det är frågan.....
I Kalltorps by bor det 3 familjer. (Det bor fler, men det är bara vi som räknas.) Av dessa 3 par, så finns det ett par som ALDRIG och då menar vi ALDRIG skulle komma på tanken, att släppa en fjärt i sällskap av varandra. Bara tanken på att detta skulle råka hända, får detta par att grimasera och vrida sig i obehag. Så gör man bara inte.
Sedan finns det ett par som lyfter på ögonbrynen och säger: "Mä, rôva måste lá också få andas eller??!!"
Sedan finns det jag. Och min sambo. Anledning till att jag inte säger VI i det här läget, är att jag misstänker att vi inte riiiktigt är överens om var vi står i denna prutt-fråga. Jag tycker inte att det är så märkvärdigt med kiss och bajs över huvud taget, medans min sambo är lite mer finkänslig.... och kräkmagad. Jag kan lätt prata bajs och äta lunch samtidigt. Men! Jag försöker respektera min sambo och hans värderingar så långt jag bara kan, och försöker därför undvika att låta denna kroppsfunktion aktivera sig i hans närhet. Försöker. Sedan händer det ju olyckor, så är det ju bara.
Det var sen kväll, och det var dags att krypa till kojs, i Kalltorps By. Då vår dubbelsäng står i ett hörn i sovrummet, betyder det att jag alltid måste krypa över min sambo, för att kunna inta min sovplats längst in. Jag har dessutom ett litet bord vid fotändan, där jag lägger min mobiltelefon/väckarklocka varje kväll. Så skedde även denna kväll, jag kravlade mig upp över min sambo, och lutade mig ner mot bordet där jag skulle lägga min mobil, med rumpan upp i vädret vänd mot min sambo. "Mmmmmmm" Hör jag honom förtjust säga bakom mig. Trevligt, tänker jag, och börjar fundera på om man kanske skulle..... ja...... Och då kommer ....... NYSEN. Jaha, tänker du. OCH? Jo............... för på grund av nysen - kommer ...... PRUTTEN!!!!
Det blir helt tyst. Så hör jag en kvidande röst bakom mig som säger: "Och jag som precis tänkte pussa din rumpa!" ........................
Behöver jag säga att det hände inte så mycket mer den kvällen.
Sedan finns det ett par som lyfter på ögonbrynen och säger: "Mä, rôva måste lá också få andas eller??!!"
Sedan finns det jag. Och min sambo. Anledning till att jag inte säger VI i det här läget, är att jag misstänker att vi inte riiiktigt är överens om var vi står i denna prutt-fråga. Jag tycker inte att det är så märkvärdigt med kiss och bajs över huvud taget, medans min sambo är lite mer finkänslig.... och kräkmagad. Jag kan lätt prata bajs och äta lunch samtidigt. Men! Jag försöker respektera min sambo och hans värderingar så långt jag bara kan, och försöker därför undvika att låta denna kroppsfunktion aktivera sig i hans närhet. Försöker. Sedan händer det ju olyckor, så är det ju bara.
Det var sen kväll, och det var dags att krypa till kojs, i Kalltorps By. Då vår dubbelsäng står i ett hörn i sovrummet, betyder det att jag alltid måste krypa över min sambo, för att kunna inta min sovplats längst in. Jag har dessutom ett litet bord vid fotändan, där jag lägger min mobiltelefon/väckarklocka varje kväll. Så skedde även denna kväll, jag kravlade mig upp över min sambo, och lutade mig ner mot bordet där jag skulle lägga min mobil, med rumpan upp i vädret vänd mot min sambo. "Mmmmmmm" Hör jag honom förtjust säga bakom mig. Trevligt, tänker jag, och börjar fundera på om man kanske skulle..... ja...... Och då kommer ....... NYSEN. Jaha, tänker du. OCH? Jo............... för på grund av nysen - kommer ...... PRUTTEN!!!!
Det blir helt tyst. Så hör jag en kvidande röst bakom mig som säger: "Och jag som precis tänkte pussa din rumpa!" ........................
Behöver jag säga att det hände inte så mycket mer den kvällen.
Monday, December 8, 2008
Vems ansvar är det, att ingen vågar ta ansvar längre??
Aftonbladet idag:
BEO kräver rekordstort skadestånd
En tonårsflicka blev hotad och trakasserad av andra elever under flera års tid.
Barn- och elevombudet kräver nu ett rekordstort skadestånd av Göteborgs kommun: Nästan 240 000 kronor.
– Det är en fråga om allvarlig, systematisk mobbning som pågått under väldigt lång tid. Det har varit svår mobbning, såväl psykisk som fysisk. Det är fråga om allvarliga övergrepp, säger barn- och elevombudet (BEO) Lars Arrhenius.
Vad säger lärarna på skolan, undrar jag??
Jo, de såg det inte som mobbing, utan som konflikter. Konflikter som de tycker att även denna flicka ibland var orsak till att de uppstod.
Jaha. Behöver de inte ha lika dåligt samvete då elller....? Jag kan inte låta bli att fundera över hur vuxna människor år 2008 har en förmåga att hela tiden inte vilja ta ansvar. Att ta ansvar för sina barn, andras barn, utvecklingen, miljön de vistas i, att ta ansvar för att de ALLA skall bli fina medborgare av Svea Rike, som skall jobba hårt, betala mycket skatt, så att vi alla kan se fram emot att ligga på hemmet en vacker dag och äta praliner och slå varandra på axeln och säga: fan, vad bra jobb vi gjorde. Men nä.
När barn på en skola har så kraftiga konflikter, år ut och år in, så kan det OMÖJLIGT ha skett i det dolda. Det MÄRKS ju för sjuttons bövlar (försöker lära mig att uttrycka mig utan svordomar). Jag skulle vilja se de åtgärder som vidtagits, när dessa "konflikter" dykt upp på skolan. Hallå, alla vuxna, vad gjorde ni då? Alla ni lärare, som gick förbi i korridoren, rektorn som fick indikationer om att något "strul" var på gång, föräldrar - alla dessa föräldrar, och då menar jag inte flickans egna i första hand, utan alla andra! Hur många föräldrar måste inte ha känt till denna konflikt, detta kränkande beteende som pågått mellan deras barn kanske dagligen, kom INTE och säg att ni inte visste!!!!!
Vi måste SLUTA säga att vi inte skall lägga oss i varandras liv, i den falska tron att vi inte påverkas av andras liv och leverne. Allt påverkar. Allt som sker ger ringar på vattnet, ingen kommer undan. Vi måste börja lägga oss i, våga vara besvärliga föräldrar, våga kräva att våra barn får den trygga miljö de enligt lag har rätt till när de vistas i skolan. Skolans pedagoger måste få mer stöd, att våga ta ansvar och våga fostra på riktigt. Vi måset hjälpas åt, och inte skylla ifrån och på varandra.
Min dotter tål inte frukterna päron och äpple. Detta har vi påpekat och diskuterat och ältat med den ansvariga personalen på hennes avdelning på förskolan. En dag när vi skall hämta henne, visar det sig att hon har fått tag i ett päron, ute på gården, och börjat äta på. Det står nämligen ett päronträd på gården. Fine, shit happens. En annan dag när jag skall hämta min dotter, så befinner hon sig på avdelningen brevid, min dotters fröknar satt i rummet brevid och hade planeringsmöte. "Hon har precis ätit upp sitt äpple", säger den äldre damen som denna eftermiddag varit ansvarig för mitt barn. Jag orkar inte måla upp mitt raseri och min skräck här och nu, ni kan nog föreställa er den. Men det hemskaste i detta, när jag fått ut de planerande fröknarna ur rummet, och försöker skakandes ta reda på hur detta kunde vara möjligt. Det som var det VÄRSTA av allt denna hemska eftermiddag, det var, att den äldre damen, pedagogen, hon som denna eftermiddag hade ansvaret, hon sa: Men herregud, varför säger hon inte till SJÄLV om hon är allergisk.
Min dotter är 2 år.
BEO kräver rekordstort skadestånd
En tonårsflicka blev hotad och trakasserad av andra elever under flera års tid.
Barn- och elevombudet kräver nu ett rekordstort skadestånd av Göteborgs kommun: Nästan 240 000 kronor.
– Det är en fråga om allvarlig, systematisk mobbning som pågått under väldigt lång tid. Det har varit svår mobbning, såväl psykisk som fysisk. Det är fråga om allvarliga övergrepp, säger barn- och elevombudet (BEO) Lars Arrhenius.
Vad säger lärarna på skolan, undrar jag??
Jo, de såg det inte som mobbing, utan som konflikter. Konflikter som de tycker att även denna flicka ibland var orsak till att de uppstod.
Jaha. Behöver de inte ha lika dåligt samvete då elller....? Jag kan inte låta bli att fundera över hur vuxna människor år 2008 har en förmåga att hela tiden inte vilja ta ansvar. Att ta ansvar för sina barn, andras barn, utvecklingen, miljön de vistas i, att ta ansvar för att de ALLA skall bli fina medborgare av Svea Rike, som skall jobba hårt, betala mycket skatt, så att vi alla kan se fram emot att ligga på hemmet en vacker dag och äta praliner och slå varandra på axeln och säga: fan, vad bra jobb vi gjorde. Men nä.
När barn på en skola har så kraftiga konflikter, år ut och år in, så kan det OMÖJLIGT ha skett i det dolda. Det MÄRKS ju för sjuttons bövlar (försöker lära mig att uttrycka mig utan svordomar). Jag skulle vilja se de åtgärder som vidtagits, när dessa "konflikter" dykt upp på skolan. Hallå, alla vuxna, vad gjorde ni då? Alla ni lärare, som gick förbi i korridoren, rektorn som fick indikationer om att något "strul" var på gång, föräldrar - alla dessa föräldrar, och då menar jag inte flickans egna i första hand, utan alla andra! Hur många föräldrar måste inte ha känt till denna konflikt, detta kränkande beteende som pågått mellan deras barn kanske dagligen, kom INTE och säg att ni inte visste!!!!!
Vi måste SLUTA säga att vi inte skall lägga oss i varandras liv, i den falska tron att vi inte påverkas av andras liv och leverne. Allt påverkar. Allt som sker ger ringar på vattnet, ingen kommer undan. Vi måste börja lägga oss i, våga vara besvärliga föräldrar, våga kräva att våra barn får den trygga miljö de enligt lag har rätt till när de vistas i skolan. Skolans pedagoger måste få mer stöd, att våga ta ansvar och våga fostra på riktigt. Vi måset hjälpas åt, och inte skylla ifrån och på varandra.
Min dotter tål inte frukterna päron och äpple. Detta har vi påpekat och diskuterat och ältat med den ansvariga personalen på hennes avdelning på förskolan. En dag när vi skall hämta henne, visar det sig att hon har fått tag i ett päron, ute på gården, och börjat äta på. Det står nämligen ett päronträd på gården. Fine, shit happens. En annan dag när jag skall hämta min dotter, så befinner hon sig på avdelningen brevid, min dotters fröknar satt i rummet brevid och hade planeringsmöte. "Hon har precis ätit upp sitt äpple", säger den äldre damen som denna eftermiddag varit ansvarig för mitt barn. Jag orkar inte måla upp mitt raseri och min skräck här och nu, ni kan nog föreställa er den. Men det hemskaste i detta, när jag fått ut de planerande fröknarna ur rummet, och försöker skakandes ta reda på hur detta kunde vara möjligt. Det som var det VÄRSTA av allt denna hemska eftermiddag, det var, att den äldre damen, pedagogen, hon som denna eftermiddag hade ansvaret, hon sa: Men herregud, varför säger hon inte till SJÄLV om hon är allergisk.
Min dotter är 2 år.
Friday, December 5, 2008
Elever som inte når i mål.............
.............................. har tagit semester under skoltid, och därför blir de inte godkända???
http://www.aftonbladet.se/wendela/article3926407.ab
Tillåt mig små-le.......
Som en gammal avdankad värdelös obehörig lärare, fick jag snabbt lära mig under min tjänst som lärare, att VI som inte hade lärarexamen, VI var roten till allt det onda inom skolvärlden, då framförallt detta med att eleverna inte når de uppsatta målen, och får betyg. Jo, förstår ni, alla ni som inte är insatta, att det har inget med engagemang, kunskap, vilja och fallenhet för att undervisa att göra, utan enbart en lärarexamen, gör en lärare kompetent nog. Ändå får vi jobb. Ändå står våra elever och gråter när vi slutar, och niorna klarar sina nationella prov, med samma resultat som alla behöriga lärares elever. Ändå, är det OBEHÖRIGA lärare som är orsaken till detta fruktansvärda förfall på kvalitén inom skolan. Okej, några andra orsaker finns det faktiskt. Lärarförbundet lägger ner större delen av sin tid, på att kämpa med näbbar och klor, för att lärare skall bli ett auktoriserat yrke. Hur gör man då? Jo, man ägnar möte efter möte åt att diskutera SKILLNADEN mellan LÄRAREN och LÄKAREN. Jag vet inte HUR många möten jag suttit på, under mina år som lärare, där man om och om igen, tar upp skillnaden på LÄKAREN och LÄRAREN och HUR det kunde bli så, att just LÄRAREN inte längre har någon automatisk auktoritet i samhället. Själv visste jag aldrig om jag skulle skratta eller gråta, åt denna barnsliga, urdumma jämförelse. Det var under ett av dessa möten, där man både förklarade att obehöriga lärare var roten till allt det onda ("ingen skulle ju låta sig opereras av en obehörig LÄKARE bla blabla bla"), och att för att återfå respekt och auktoritet så skulle lärarkåren försöka HITTA PÅ ett eget fackspråk. De måste alltså skapa sig ett eget fackspråk, som bara lärare använder och förstår, DÅ kan de bli auktoriserade igen! hehehehehe DÅ mina vänner, DÅ bestämde jag mig för, att jag kommer ALDRIG att sätta mig och plugga för att bli lärare på riktigt. Over my dead body, it´s never gonna happen!!!!
VILKET JÄVLA FOKUS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Så det är lite svårt för mig, när jag sitter här på mitt kontor, med mina kontors och projektsysslor idag, att inte små-le åt denna härliga artikel.
Det finns nämligen inte så många obehöriga lärare kvar inom skolan. De har lyckats kasta ut varenda kotte, och det är kanske bra, det säger jag inget om. Men....... vad skall de då skylla på nu???????
Jo, barnen får inte ta semester.
Som om Conny 14år, som aldrig har träffat på en lärare som kunnat nå honom, som har jättesvårt att sitta still, som gör ALLT för att dölja, att han knappt kan läsa, och hänger aldrig med i undervisningen. Jo, säkert, om Conny stannar hemma och går den där slentrianveckan i skolan, så lär han sig säkert allt han behöver för att bli godkänd.
För om Conny ger sig ut i världen med sin familj, en, två veckor sådär, då får han ju bara uppleva saker, olika kulturer, kommunicera med språk, lära sig socialt samspel - det är säkert helt värdelöst för hans framtid. Nä, LÅS IN DEM tycker jag! Här skall vi inte få lära oss om livet, på något annat sätt, än det som Asta 62, lärare i språk och hemkunskap har bestämt. På samma sätt, som hon alltid har gjort med alla barn, de senaste 40 åren, och det har fungerat så bra så.
Tillåt mig små-le.................... :-)
http://www.aftonbladet.se/wendela/article3926407.ab
Tillåt mig små-le.......
Som en gammal avdankad värdelös obehörig lärare, fick jag snabbt lära mig under min tjänst som lärare, att VI som inte hade lärarexamen, VI var roten till allt det onda inom skolvärlden, då framförallt detta med att eleverna inte når de uppsatta målen, och får betyg. Jo, förstår ni, alla ni som inte är insatta, att det har inget med engagemang, kunskap, vilja och fallenhet för att undervisa att göra, utan enbart en lärarexamen, gör en lärare kompetent nog. Ändå får vi jobb. Ändå står våra elever och gråter när vi slutar, och niorna klarar sina nationella prov, med samma resultat som alla behöriga lärares elever. Ändå, är det OBEHÖRIGA lärare som är orsaken till detta fruktansvärda förfall på kvalitén inom skolan. Okej, några andra orsaker finns det faktiskt. Lärarförbundet lägger ner större delen av sin tid, på att kämpa med näbbar och klor, för att lärare skall bli ett auktoriserat yrke. Hur gör man då? Jo, man ägnar möte efter möte åt att diskutera SKILLNADEN mellan LÄRAREN och LÄKAREN. Jag vet inte HUR många möten jag suttit på, under mina år som lärare, där man om och om igen, tar upp skillnaden på LÄKAREN och LÄRAREN och HUR det kunde bli så, att just LÄRAREN inte längre har någon automatisk auktoritet i samhället. Själv visste jag aldrig om jag skulle skratta eller gråta, åt denna barnsliga, urdumma jämförelse. Det var under ett av dessa möten, där man både förklarade att obehöriga lärare var roten till allt det onda ("ingen skulle ju låta sig opereras av en obehörig LÄKARE bla blabla bla"), och att för att återfå respekt och auktoritet så skulle lärarkåren försöka HITTA PÅ ett eget fackspråk. De måste alltså skapa sig ett eget fackspråk, som bara lärare använder och förstår, DÅ kan de bli auktoriserade igen! hehehehehe DÅ mina vänner, DÅ bestämde jag mig för, att jag kommer ALDRIG att sätta mig och plugga för att bli lärare på riktigt. Over my dead body, it´s never gonna happen!!!!
VILKET JÄVLA FOKUS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Så det är lite svårt för mig, när jag sitter här på mitt kontor, med mina kontors och projektsysslor idag, att inte små-le åt denna härliga artikel.
Det finns nämligen inte så många obehöriga lärare kvar inom skolan. De har lyckats kasta ut varenda kotte, och det är kanske bra, det säger jag inget om. Men....... vad skall de då skylla på nu???????
Jo, barnen får inte ta semester.
Som om Conny 14år, som aldrig har träffat på en lärare som kunnat nå honom, som har jättesvårt att sitta still, som gör ALLT för att dölja, att han knappt kan läsa, och hänger aldrig med i undervisningen. Jo, säkert, om Conny stannar hemma och går den där slentrianveckan i skolan, så lär han sig säkert allt han behöver för att bli godkänd.
För om Conny ger sig ut i världen med sin familj, en, två veckor sådär, då får han ju bara uppleva saker, olika kulturer, kommunicera med språk, lära sig socialt samspel - det är säkert helt värdelöst för hans framtid. Nä, LÅS IN DEM tycker jag! Här skall vi inte få lära oss om livet, på något annat sätt, än det som Asta 62, lärare i språk och hemkunskap har bestämt. På samma sätt, som hon alltid har gjort med alla barn, de senaste 40 åren, och det har fungerat så bra så.
Tillåt mig små-le.................... :-)
Thursday, December 4, 2008
Dagens livsfarliga - Maud Olofsson
Maud!!!!! Din gamla bitter-fitta!! Din skadeglada gamla hagga, nu får du SLUTA stå i rutan som en gammal pomperipossa, och flina ditt häxflin, och säga att Saab får skylla sig själv.
Den där lilla kärringsnoken som du står och pekar rakt upp i vädret med, och säger att "Om de inte kan tillverka bilmodeller som säljer, så får de ju faktiskt skylla sig själva", den lilla snoken kommer att hamna i rävsaxen min vän, det kan jag LOVA dig, om du inte tar och kammar till dig jävligt snabbt! Kanske skulle jag inte vara så himla aggressiv i min framtoning, om det inte vore så att det hänger kanske ca 40-50 000 jobb, i händerna på dig! Inte riktigt läga kanske att försöka vara tuff, iskall politikerkvinna med fasta principer, "jajjamen, jag är tuff serni!"
Jag har sett dig stå i TV rutan och säga: "Ja men om de inte säljer sina bilar, så är det ju inget VI kan göra åt det". Nästa dag stod du och sa "Det är inte statens roll att äga ett bilföretag, jag har faktiskt ansvar för VÅRA pengar, det är alla svenskars pengar, man får inte vara vårdslös med andra människors pengar."
Nej, visst tanten, det vore ju JÄTTEdumt att gå in och stötta en av Sveriges största familjeförsörjare, så att 50 000 människor fick behålla sina arbeten, och företaget fick en chans att fortsätta sitt utvecklingsarbete, för att hitta nya attraktiva produkter för marknaden, så att företaget, människorna och Sverige kan få VÄXA, istället för att lägga sig ner att dö. JÄttdumt.
Nej, sätt du din fula näsa i vädret och försök vara tuff och kall dumtant, så sitter vi snart där, hela västsverige utan arbete, utan pengar, kan inte betala våra lån, kan inte betala våran egen mat, misären kommer breda ut sig fullständigt, människor blir sjukskrivna av depressioner och självmordstankar, barn far illa - med desperata förtvivlade familjesituationer. Javisst tuff-Maud-Olofsson, det kommer säkert att bli MYCKET billigare och bättre för Sverige och alla sura skattebetalare innanför Stockholms ringmur.
Maud Olofsson - min näringsminsiter - du är den farligaste människan jag känner till just nu. Du skrämmer livet ur mig, och jag säger bara VÄNTA bara till nästa val.... vänta bara........
Den där lilla kärringsnoken som du står och pekar rakt upp i vädret med, och säger att "Om de inte kan tillverka bilmodeller som säljer, så får de ju faktiskt skylla sig själva", den lilla snoken kommer att hamna i rävsaxen min vän, det kan jag LOVA dig, om du inte tar och kammar till dig jävligt snabbt! Kanske skulle jag inte vara så himla aggressiv i min framtoning, om det inte vore så att det hänger kanske ca 40-50 000 jobb, i händerna på dig! Inte riktigt läga kanske att försöka vara tuff, iskall politikerkvinna med fasta principer, "jajjamen, jag är tuff serni!"
Jag har sett dig stå i TV rutan och säga: "Ja men om de inte säljer sina bilar, så är det ju inget VI kan göra åt det". Nästa dag stod du och sa "Det är inte statens roll att äga ett bilföretag, jag har faktiskt ansvar för VÅRA pengar, det är alla svenskars pengar, man får inte vara vårdslös med andra människors pengar."
Nej, visst tanten, det vore ju JÄTTEdumt att gå in och stötta en av Sveriges största familjeförsörjare, så att 50 000 människor fick behålla sina arbeten, och företaget fick en chans att fortsätta sitt utvecklingsarbete, för att hitta nya attraktiva produkter för marknaden, så att företaget, människorna och Sverige kan få VÄXA, istället för att lägga sig ner att dö. JÄttdumt.
Nej, sätt du din fula näsa i vädret och försök vara tuff och kall dumtant, så sitter vi snart där, hela västsverige utan arbete, utan pengar, kan inte betala våra lån, kan inte betala våran egen mat, misären kommer breda ut sig fullständigt, människor blir sjukskrivna av depressioner och självmordstankar, barn far illa - med desperata förtvivlade familjesituationer. Javisst tuff-Maud-Olofsson, det kommer säkert att bli MYCKET billigare och bättre för Sverige och alla sura skattebetalare innanför Stockholms ringmur.
Maud Olofsson - min näringsminsiter - du är den farligaste människan jag känner till just nu. Du skrämmer livet ur mig, och jag säger bara VÄNTA bara till nästa val.... vänta bara........
Monday, December 1, 2008
Veckans viktigaste - i Bonde söker fru
Jag vet inte vilken dag det går på, låt oss säga onsdag. Jag satt där i soffan i alla fall, och försökte koppla av hjärnan med sveriges mysigaste feelgood-såpa för tillfället, Bonde söker fru.
Det är små kalvar som hoppar på ängen, och kärlekskranka människor från Sveriges alla hörn, som försöker fånga uppmärksamheten hos någon stackars bonde, som inte haft en riktig dejt i hela sitt liv.
I år har de valt att ta med en killbonde som är Gay. Bonde och bonde.... jag vet inte, han har en splajdans ny hästgård, med pool och förmodligen en hel mellanstadieklass med hästskötare. Det var väl ett YPPERLIGT sätt att spicea upp det annars så sömniga programmet på. Smaaart 4:an. Men redan här kan jag känna ett lite lätt illamående, för vi VET ju alla innerst inne, varför just han är med. Ingen skulle erkänna det, allra sist kanal 4 förståss, men inte heller vi som tittar. Vi vill ju inte att det skall vara så, jag menar det är ju skön lätt underhållning! Så känner man sig ju lite mysigt openminded när man hoppas på att SnyggPeter skall hitta rätt kille. Va...! Inga fördomar här inte, vi har kommit så LÅNGT i Sverige, att Snyggbonden Peter, är med på SAMMA villkor som alla andra tråkbönder i programmet, oh nej, det har INGET att göra med att han är gay.
Helt plötsligt sitter han där, denna härliga, flamsiga, sköra pojke, som gillar pojkar. Hans annars så glittrande snabba blick som brukar fladdra runt som en lekfull fjäril mellan badpojkarna vid polen, stirrar helt plötsligt in i kameran. Med den allvarligaste min, och den djupaste mörka blick, förvandlas pojken helt plötsligt till en man, till en människa, en svensk. Jag tystnar och lyssnar helt plötsligt uppmärksamt på denna allvarliga man. Och han säger:
"Skaffa barn? Näeeee vet du vad. Det är ju inte möjligt. Inte som samhället ser ut just nu. Inte som det är för dessa barn att växa upp här i Sverige."
Klumpen i magen sitter som en smäck, och jag blir plötsligt väldigt torr i munnen. Det varade bara några sekunder, allvaret, samtalet. Men jag tänker på det varje dag. Varje dag sedan jag såg honom säga detta, tänker jag på, hur fruktansvärt ruttet vårt land är, där en hel, ren, fin svensk vuxen medborgare, känner att han inte kan skaffa barn, för att vi andra inte kan hålla våra förlegade gamla skitfördomar borta från våra barn, och se till att de dör ut, och inte går i arv mer. Hej och välkommen till ditt land, här sitter vi på bästa sändningstid, och låtsas vara fördomsfria för att vi gillar att kolla på killar som flörtar med killar på TV. Men att mina grannar, arbetskamrater och brorsbarn, odlar och gror sina fördomar runt mig dagligen, som hindrar människor som blir kära i människor av samma kön att leva sina liv på samma villkor som jag gör, fördomarna som hindrar dem från detta, det gör jag inte något åt. Det gör vi inget åt. Vi låter detta arv få sprida sig vidare som dynga på en åker om våren. Fy fan säger jag bara.
Ibland skäms jag så fruktansvärt för att vara svensk................
Det är små kalvar som hoppar på ängen, och kärlekskranka människor från Sveriges alla hörn, som försöker fånga uppmärksamheten hos någon stackars bonde, som inte haft en riktig dejt i hela sitt liv.
I år har de valt att ta med en killbonde som är Gay. Bonde och bonde.... jag vet inte, han har en splajdans ny hästgård, med pool och förmodligen en hel mellanstadieklass med hästskötare. Det var väl ett YPPERLIGT sätt att spicea upp det annars så sömniga programmet på. Smaaart 4:an. Men redan här kan jag känna ett lite lätt illamående, för vi VET ju alla innerst inne, varför just han är med. Ingen skulle erkänna det, allra sist kanal 4 förståss, men inte heller vi som tittar. Vi vill ju inte att det skall vara så, jag menar det är ju skön lätt underhållning! Så känner man sig ju lite mysigt openminded när man hoppas på att SnyggPeter skall hitta rätt kille. Va...! Inga fördomar här inte, vi har kommit så LÅNGT i Sverige, att Snyggbonden Peter, är med på SAMMA villkor som alla andra tråkbönder i programmet, oh nej, det har INGET att göra med att han är gay.
Helt plötsligt sitter han där, denna härliga, flamsiga, sköra pojke, som gillar pojkar. Hans annars så glittrande snabba blick som brukar fladdra runt som en lekfull fjäril mellan badpojkarna vid polen, stirrar helt plötsligt in i kameran. Med den allvarligaste min, och den djupaste mörka blick, förvandlas pojken helt plötsligt till en man, till en människa, en svensk. Jag tystnar och lyssnar helt plötsligt uppmärksamt på denna allvarliga man. Och han säger:
"Skaffa barn? Näeeee vet du vad. Det är ju inte möjligt. Inte som samhället ser ut just nu. Inte som det är för dessa barn att växa upp här i Sverige."
Klumpen i magen sitter som en smäck, och jag blir plötsligt väldigt torr i munnen. Det varade bara några sekunder, allvaret, samtalet. Men jag tänker på det varje dag. Varje dag sedan jag såg honom säga detta, tänker jag på, hur fruktansvärt ruttet vårt land är, där en hel, ren, fin svensk vuxen medborgare, känner att han inte kan skaffa barn, för att vi andra inte kan hålla våra förlegade gamla skitfördomar borta från våra barn, och se till att de dör ut, och inte går i arv mer. Hej och välkommen till ditt land, här sitter vi på bästa sändningstid, och låtsas vara fördomsfria för att vi gillar att kolla på killar som flörtar med killar på TV. Men att mina grannar, arbetskamrater och brorsbarn, odlar och gror sina fördomar runt mig dagligen, som hindrar människor som blir kära i människor av samma kön att leva sina liv på samma villkor som jag gör, fördomarna som hindrar dem från detta, det gör jag inte något åt. Det gör vi inget åt. Vi låter detta arv få sprida sig vidare som dynga på en åker om våren. Fy fan säger jag bara.
Ibland skäms jag så fruktansvärt för att vara svensk................
Thursday, November 27, 2008
språkdon - eller svordom ?
Hittade detta fina ordspråk idag.......... och skämdes!
Den kloke kryddar sitt språk med ordspråk,
den enfaldige med svordomar.Österländskt ordspråk
Den kloke kryddar sitt språk med ordspråk,
den enfaldige med svordomar.Österländskt ordspråk
Tuesday, November 25, 2008
Ingen Ajax - inget jobb??
Det kanske inte är så snällt, att hänga ut sin älskade på detta viset, om och om igen. Men det är så svårt att låta bli, när han säger och gör så roliga saker hela tiden!! Så förlåt min älskling... men jag bara måste.....
Har ni tänkt på att alla människor har sina egna lathetsmönster? Någonstans mellan ungdom och vuxenliv, skaffar vi oss beteendemönster, med de mest märkliga rutiner, som vi oftast har fruktansvärt svårt att bryta. Och är man född till en man, ja då har man oftast begåvats med genen som gör det stört omöjligt att bryta dessa mönster. Det trixiga i det hela, är att våra lathetsmönster är så himla olika, så det gör det svårt att leva ihop ibland. Det är bland annat därför, vi inte bör rösta ja den dagen vi skall rösta om slappare vapenlagar. För när man har hittat sin partners lathetsmönster, och det inte stämmer med dina egna (vilket det aldrig gör), TRO MIG, då vill du inte ha tillgång till vapen hemma.
I gårkväll:
(Jag går runt runt i huset, plockar upp smutsiga sockar, kalsonger, plockar upp konstiga små prylar från vart enda bord i hela huset, jag plockar upp skräp, från alla möjliga platser utom där det skall vara.... och allt precis alla dessa kläder, pryttlar osv har MIN sambo placerat där... alltid på fel ställe, helt oplanerat. Mitt i allt detta, konstaterar jag att han åter igen, som alla dagar, inte har torkat av borden efter sig. Inte efter frukosten som han var sist att plocka av, och inte matsalsbordet, som han en halvtimma tidigare plockat av. Och nu... nu mina vänner, kan ni föreställa er vilket stadie jag var i. Ryka-ur-öronen-stadiet, yes sir.)
"Varför, snälla älskling VARFÖR i HELVETE torkar du aldrig av borden??? Jag menar, aldrig?? Hur tänker du? Om man plockar av bordet, så ser man väl att det är skitet under, då torkar man väl för fan av eller.....???!!!!!!!!!! Det är ju bara att ta disktrasan och torka av!!!!!!!!!!!!!!"
" Mmmmm..." Svarar han......... "Men Ajaxen är slut."
I nästa sekund biter han sig i läppen och säger:
"Näee..... kommer detta också att hamna på din blogg???"
Mitt svar kommer självklart:
"Ja men du..................... du får ju faktiskt skylla dig själv, när du säger sånna där grejjer."
Har ni tänkt på att alla människor har sina egna lathetsmönster? Någonstans mellan ungdom och vuxenliv, skaffar vi oss beteendemönster, med de mest märkliga rutiner, som vi oftast har fruktansvärt svårt att bryta. Och är man född till en man, ja då har man oftast begåvats med genen som gör det stört omöjligt att bryta dessa mönster. Det trixiga i det hela, är att våra lathetsmönster är så himla olika, så det gör det svårt att leva ihop ibland. Det är bland annat därför, vi inte bör rösta ja den dagen vi skall rösta om slappare vapenlagar. För när man har hittat sin partners lathetsmönster, och det inte stämmer med dina egna (vilket det aldrig gör), TRO MIG, då vill du inte ha tillgång till vapen hemma.
I gårkväll:
(Jag går runt runt i huset, plockar upp smutsiga sockar, kalsonger, plockar upp konstiga små prylar från vart enda bord i hela huset, jag plockar upp skräp, från alla möjliga platser utom där det skall vara.... och allt precis alla dessa kläder, pryttlar osv har MIN sambo placerat där... alltid på fel ställe, helt oplanerat. Mitt i allt detta, konstaterar jag att han åter igen, som alla dagar, inte har torkat av borden efter sig. Inte efter frukosten som han var sist att plocka av, och inte matsalsbordet, som han en halvtimma tidigare plockat av. Och nu... nu mina vänner, kan ni föreställa er vilket stadie jag var i. Ryka-ur-öronen-stadiet, yes sir.)
"Varför, snälla älskling VARFÖR i HELVETE torkar du aldrig av borden??? Jag menar, aldrig?? Hur tänker du? Om man plockar av bordet, så ser man väl att det är skitet under, då torkar man väl för fan av eller.....???!!!!!!!!!! Det är ju bara att ta disktrasan och torka av!!!!!!!!!!!!!!"
" Mmmmm..." Svarar han......... "Men Ajaxen är slut."
I nästa sekund biter han sig i läppen och säger:
"Näee..... kommer detta också att hamna på din blogg???"
Mitt svar kommer självklart:
"Ja men du..................... du får ju faktiskt skylla dig själv, när du säger sånna där grejjer."
Monday, November 24, 2008
Historien om isskraporna i Kalltorps By
Trots att det var en oerhört tidig och kall aprilmorgon, var jag ovanligt sen just denna morgon. Jag såg hur kristallerna gnistrade i det vitfrostiga gräset, medans jag stod i köket och tryckte ner min smörgås i rekordfart. När jag kastat mig ut genom ytterdörren, och trodde att jag skulle kasta mig in i bilen, insåg jag att alla bilrutorna var täckta av is. Sådan där stenhård tunn is, som är skitsvår att få bort. Då jag redan var sen och stressad denna morgon, kastar jag mig in i bilen, för att fånga in en av de många isskrapor vi har i båda våra bilar. Men..... jag hittade ingen isskrapa. Helt förvirrad och desperat börjar jag vända upp och ner på hela bilen. Vad fan, hur är det möjligt?? Jag VET ju att vi har MINST 4st i varje bil! Paniken steg, och även om jag idag inser att det kanske bara hade flutit förbi ett par minuter, kändes det som jag hade slösat bort halva min arbetsdag, när jag röjde runt i bilen som en galning, i jakt på mina isskrapor.
Till slut får jag ju inse, att det finns inte en enda isskrapa i hela bilen. Hur fan det nu var möjligt. Jag kastar mig ur bilen igen, och sliter upp ytterdörren, och rusar in till min sovande sambo, som noga hade påpekat att detta var hans sovmorgon. Med paniken i rösten flämtar jag:
"Älskling, jag hittar inte mina isskrapor i bilen, du har väl inte sett isskraporna???"
Sambon kniper ihop ett öga, och ger mig det andra onda, och så säger han:
"Jo, jag har plockar ur dem."
"Plockat ur dem????!!!!" Säger jag fullständigt oförståeende och desperat.
"Vaddå plockat ur dem, varför i helvete det för???"
Sambon suckar trött, och säger som den mest självklara sak i världen:
"Ja men...... det var så himla fint vårväder i helgen, så jag tänkte att jag plockar ur alla isskrapor och lägger de på sommarförvaring".
Då förstår jag, att han måste ha lagt dem i städskåpet, där vi förvarar alla annan skit, som vi inte riktigt vet var vi skall förvara. Så jag öppnar städskåpet, och mycket riktigt.....
I städskåpet ligger en stor hög, med säkert 15 isskrapor. På sommarförvaring.
"Men för helvete älskling, skriker jag. Det är väl fan ingen som sommarförvarar sina isskrapor, tror du att du kommer få ett brev på posten till vintern, där det står att nu mina vänner kommer det snart frost, så nu är det dags att plocka ut isskraporna igen???? Va??? Tror du verkligen det? Det fattar väl vem som hellst att du kommer att missa, och då kommer vi stå där igen, och undra var isskraporna är ju!!!! Fattar du väl!!!!!!!"
Så älskling, här kommer ett litet brev, från mig till dig:
Nu kommer frosten och kylan älskling, och det är dags för dig att plocka fram dina isskrapor från sommarförvaringen. Jasså, du tycker att det är några dagar försent? Menar du att det kändes lite jobbigt, när du inte hade någon isskrapa förra veckan, när du behövde den??
Till slut får jag ju inse, att det finns inte en enda isskrapa i hela bilen. Hur fan det nu var möjligt. Jag kastar mig ur bilen igen, och sliter upp ytterdörren, och rusar in till min sovande sambo, som noga hade påpekat att detta var hans sovmorgon. Med paniken i rösten flämtar jag:
"Älskling, jag hittar inte mina isskrapor i bilen, du har väl inte sett isskraporna???"
Sambon kniper ihop ett öga, och ger mig det andra onda, och så säger han:
"Jo, jag har plockar ur dem."
"Plockat ur dem????!!!!" Säger jag fullständigt oförståeende och desperat.
"Vaddå plockat ur dem, varför i helvete det för???"
Sambon suckar trött, och säger som den mest självklara sak i världen:
"Ja men...... det var så himla fint vårväder i helgen, så jag tänkte att jag plockar ur alla isskrapor och lägger de på sommarförvaring".
Då förstår jag, att han måste ha lagt dem i städskåpet, där vi förvarar alla annan skit, som vi inte riktigt vet var vi skall förvara. Så jag öppnar städskåpet, och mycket riktigt.....
I städskåpet ligger en stor hög, med säkert 15 isskrapor. På sommarförvaring.
"Men för helvete älskling, skriker jag. Det är väl fan ingen som sommarförvarar sina isskrapor, tror du att du kommer få ett brev på posten till vintern, där det står att nu mina vänner kommer det snart frost, så nu är det dags att plocka ut isskraporna igen???? Va??? Tror du verkligen det? Det fattar väl vem som hellst att du kommer att missa, och då kommer vi stå där igen, och undra var isskraporna är ju!!!! Fattar du väl!!!!!!!"
Så älskling, här kommer ett litet brev, från mig till dig:
Nu kommer frosten och kylan älskling, och det är dags för dig att plocka fram dina isskrapor från sommarförvaringen. Jasså, du tycker att det är några dagar försent? Menar du att det kändes lite jobbigt, när du inte hade någon isskrapa förra veckan, när du behövde den??
Friday, November 21, 2008
Yo! Vilken vecka.........
Jag har bara en enda sak att säga..............
................ Det går bra nu!!!!!!!
................ Det går bra nu!!!!!!!
Thursday, November 20, 2008
Proud of my man!!!!
Jag är så stolt över min man. Jag är så jävla stolt, över min man just nu, så jag vet inte vad jag skall ta mig till.
Jag funderar på att bygga en sån där vagn, som de hade i det gamla romarriket ni vet, som de drog runt Julius Caesar i. En SÅN vill jag bygga till min älsking, och dra runt honom i, runt hela Kalltorps by.
Så stolt, är jag över min man idag.
Det finns INGEN som han.
Ingen.
Jag funderar på att bygga en sån där vagn, som de hade i det gamla romarriket ni vet, som de drog runt Julius Caesar i. En SÅN vill jag bygga till min älsking, och dra runt honom i, runt hela Kalltorps by.
Så stolt, är jag över min man idag.
Det finns INGEN som han.
Ingen.
Linda Rosings trailer på kanal5....
Satt framför tv:n i går kväll, och höll på att sätta pepparkakan i halsen. Helt plötsligt i reklampausen, dök Linda Rosing upp. Eller.... hur skall man säga....... en mycket märklig, äldre version.... liksom lite ... felkonstruerad. Den säkert inte längre än 1min långa trailern för Linda Rosings nya program, var så FRUKTANSVÄRT pinsam!!! "Jaaa, men vad hade du väntat dig?" Frågar du säkert mig nu. Men vet du vad, jag har faktiskt helt ärligt sett fram emot att denna "del 2543 i medisåpan om Linda Rosings liv" skulle börja. För er som har missat det, så skall alltså Linda Rosing få tid i TV, för att hitta sitt livs kärlek. Sitt alldeles egna Bonde söker fru, fast kanske mer the street style. Och jag har tänkt och tänkt på detta.
Jag har kommit på mig själv med, att verkligen HOPPAS att detta skulle vara ett lyckligt slut, på Linda Rosings mycket långa, pinsamma mediavals. Det har nästan värkt i mig av vilja, att hon verkligen skulle framstå som en ny, fräsch, mogen kvinna, som skulle få en handfull godingar att välja på, som är beredda att prioritera HENNE och hennes barn. Någon som skulle kunna ta hand om Linda Rosing. Få henne att förstå, att hon faktiskt duger så fint som hon är. Detta har jag velat så det värker, ända sedan den dag jag först läste om att hon skulle få göra sitt eget Bonde söker fru-program.
Men det hjälper inte hur mycket mitt hjärta än värker för denna lilla varelse. En en minut lång trailer, har redan fått mitt hopp om ett lycligt slut att sjunka ner på golvet och ut genom dörren.
Vad är det som gör att hon ALLTID framstår som ett stort skämt? Hon står där och flackar med blicken, försöker se förförisk ut, och säger "Kanske kan det bli du och jag". Och ja blir LIVRÄDD, för INGEN vettig kille, kommer våga skriva till henne. Inte en enda.
Jag vill normalt inte kritisera människors utseende. Jag tycker att det oftast är helt ointressant hur folk faktiskt ser ut. Men herregud, Linda. Dessa läppar. Eller rättare sagt, denna överläpp. Eller snarare före detta överläpp, numer en gigantisk Restylan-fylld anknäbb.
Den står RAKT ut dessutom!!! Och detta filmar de jävlarna..... från sidan!!!!!! Om du är en av dem som satt och fashinerades över Olindas anknäbbar i såpan Paradise Hotell, då säger jag bara "Heeeere comes mama!!!" Shit. Läppen ser ut som om den är påklistrad, och manvill bara fram och slita bort den, för att försöka gräva fram stackars Lindas riktiga mun, någonstans långt där bakom.
Jag blir uppriktigt sagt oroad. Och ledsen. Men herregud, hur skall detta sluta?????
Jag har kommit på mig själv med, att verkligen HOPPAS att detta skulle vara ett lyckligt slut, på Linda Rosings mycket långa, pinsamma mediavals. Det har nästan värkt i mig av vilja, att hon verkligen skulle framstå som en ny, fräsch, mogen kvinna, som skulle få en handfull godingar att välja på, som är beredda att prioritera HENNE och hennes barn. Någon som skulle kunna ta hand om Linda Rosing. Få henne att förstå, att hon faktiskt duger så fint som hon är. Detta har jag velat så det värker, ända sedan den dag jag först läste om att hon skulle få göra sitt eget Bonde söker fru-program.
Men det hjälper inte hur mycket mitt hjärta än värker för denna lilla varelse. En en minut lång trailer, har redan fått mitt hopp om ett lycligt slut att sjunka ner på golvet och ut genom dörren.
Vad är det som gör att hon ALLTID framstår som ett stort skämt? Hon står där och flackar med blicken, försöker se förförisk ut, och säger "Kanske kan det bli du och jag". Och ja blir LIVRÄDD, för INGEN vettig kille, kommer våga skriva till henne. Inte en enda.
Jag vill normalt inte kritisera människors utseende. Jag tycker att det oftast är helt ointressant hur folk faktiskt ser ut. Men herregud, Linda. Dessa läppar. Eller rättare sagt, denna överläpp. Eller snarare före detta överläpp, numer en gigantisk Restylan-fylld anknäbb.
Den står RAKT ut dessutom!!! Och detta filmar de jävlarna..... från sidan!!!!!! Om du är en av dem som satt och fashinerades över Olindas anknäbbar i såpan Paradise Hotell, då säger jag bara "Heeeere comes mama!!!" Shit. Läppen ser ut som om den är påklistrad, och manvill bara fram och slita bort den, för att försöka gräva fram stackars Lindas riktiga mun, någonstans långt där bakom.
Jag blir uppriktigt sagt oroad. Och ledsen. Men herregud, hur skall detta sluta?????
Wednesday, November 19, 2008
Freaky IT-spöken - och en ny partyhatt!
Detta har varit en .... annorlunda dag på jobbet.
När jag kom i morse, hade min dator ingen kontakt med omvärlden. Helt plötsligt. IT-farbrorn kom och hälsade på, för att meddela att det inte fanns något nätverkskort. Ehhhhh.......?? Som om någon skulle gå in, skruva isär min sketna dator från 1927, och sno mitt nätverkskort?? Nää, så var det ju inte, bara det att DATORN inte känner att det finns ett nätverkskort. Dessutom sitter nätverkskortet på moderkortet i min dator. Så de skall komma, och byta hela skiten. Inte denna veckan i alla fall. Fick leta upp en lånelaptop. Den sög. Fick springa och leta efter en ny lånelaptop. Den sög den med, men lite mindre, då den faktiskt GÅR att jobba på, men allt tar vääääldigt lång tid. När jag äntligen fått igång härket, då har hela vår maildatabas kraschat, och någon står och skriker ut över kontorslandskapet, att vi INTE får ringa HelpDesk, då de är helt nedringda i detta ärende. Okej. Då drar jag, tänkte jag, och åkte och gjorde det jag brukar göra för att bli på bättre humör när något är skit och pannkaka. Shopping shopping! Köpte en ny partyhatt inför Lördagen, känns bra!!! Så nu är jag partysugen värre, bara 3 dagar kvar, yohoo!
Undrar i mitt stilla sinne vad Malin Wollin skulle säga, om hon visste hur jag föreställer mig min lördagskväll.... hehehehe. Vad hon har med det att göra? Jo, ytterligare en krönika senare, har hon talat om för mig, att jag är en dålig dålig människa, nära på jordens avskum, för jag gillar att dricka ALKOHOL, fast att jag är mamma. Hemska jag.
Men vi kan låtsas att jag medvetet ger min dotter en så sketen uppväxt jag bara kan, så att även hon skall ha något att skriva om när hon blir större. Är jag riktigt jäkla risig som morsa, kan hon säkert få ihop till en bästsäljande roman, med 4 uppföljare, och bli supermiljonär, så att mamma och pappa kan få en liten stuga på Thassos. Och alla blir lyckliga och rika! Tack vare att jag gillar vin, är det inte toppen så säg!
Sug på den Malin Wollin, när du sitter där med dina fattiga barnbarn i knät, och inte har några galna historier att berätta!!
När jag kom i morse, hade min dator ingen kontakt med omvärlden. Helt plötsligt. IT-farbrorn kom och hälsade på, för att meddela att det inte fanns något nätverkskort. Ehhhhh.......?? Som om någon skulle gå in, skruva isär min sketna dator från 1927, och sno mitt nätverkskort?? Nää, så var det ju inte, bara det att DATORN inte känner att det finns ett nätverkskort. Dessutom sitter nätverkskortet på moderkortet i min dator. Så de skall komma, och byta hela skiten. Inte denna veckan i alla fall. Fick leta upp en lånelaptop. Den sög. Fick springa och leta efter en ny lånelaptop. Den sög den med, men lite mindre, då den faktiskt GÅR att jobba på, men allt tar vääääldigt lång tid. När jag äntligen fått igång härket, då har hela vår maildatabas kraschat, och någon står och skriker ut över kontorslandskapet, att vi INTE får ringa HelpDesk, då de är helt nedringda i detta ärende. Okej. Då drar jag, tänkte jag, och åkte och gjorde det jag brukar göra för att bli på bättre humör när något är skit och pannkaka. Shopping shopping! Köpte en ny partyhatt inför Lördagen, känns bra!!! Så nu är jag partysugen värre, bara 3 dagar kvar, yohoo!
Undrar i mitt stilla sinne vad Malin Wollin skulle säga, om hon visste hur jag föreställer mig min lördagskväll.... hehehehe. Vad hon har med det att göra? Jo, ytterligare en krönika senare, har hon talat om för mig, att jag är en dålig dålig människa, nära på jordens avskum, för jag gillar att dricka ALKOHOL, fast att jag är mamma. Hemska jag.
Men vi kan låtsas att jag medvetet ger min dotter en så sketen uppväxt jag bara kan, så att även hon skall ha något att skriva om när hon blir större. Är jag riktigt jäkla risig som morsa, kan hon säkert få ihop till en bästsäljande roman, med 4 uppföljare, och bli supermiljonär, så att mamma och pappa kan få en liten stuga på Thassos. Och alla blir lyckliga och rika! Tack vare att jag gillar vin, är det inte toppen så säg!
Sug på den Malin Wollin, när du sitter där med dina fattiga barnbarn i knät, och inte har några galna historier att berätta!!
Tuesday, November 18, 2008
Vid dagens slut, flyger alla tråkiga miner ut!
YES! Har nu lyckats vända även denna dag, till en JÄVLA bra dag asså!
Tänk vad mycket man kan förändra, om man bara vågar vara modig och ärlig. Jag tog tokmodet till mig och pratade med min uppdragsgivare om att jag var lite understimulerad, och jobbade för lite. Ja, som konsult, kan man ju kanske tycka att det var fullständigt vansinnigt gjort. Den naturliga gången borde ju varar att har man en konsult, som inte jobbar, så behövs hon inte, och då skickar vi hem henne. Men ICKE!!!! Min ärlighet uppskattades tydligen enormt mycket. Jag kommer nu istället få nya superroliga uppgifter, med massa roliga ansvarsområden, på en annan avdelning! Tjoho!!!! Det lönar sig att ha lite "balls" ibland, även som den bästa qvinna!
Tänk vad mycket man kan förändra, om man bara vågar vara modig och ärlig. Jag tog tokmodet till mig och pratade med min uppdragsgivare om att jag var lite understimulerad, och jobbade för lite. Ja, som konsult, kan man ju kanske tycka att det var fullständigt vansinnigt gjort. Den naturliga gången borde ju varar att har man en konsult, som inte jobbar, så behövs hon inte, och då skickar vi hem henne. Men ICKE!!!! Min ärlighet uppskattades tydligen enormt mycket. Jag kommer nu istället få nya superroliga uppgifter, med massa roliga ansvarsområden, på en annan avdelning! Tjoho!!!! Det lönar sig att ha lite "balls" ibland, även som den bästa qvinna!
Dagisskadade ungar - sicket bullshit!!!
Malin Wollin - Krönikör på Aftonbladet, småbarnsmamma, fotbollsfru och alldeles alldeles perfekt, om ni skulle fråga henne själv. Ni förstår, att Malin, hon är nämligen en så otroligt mycket bättre mor och samhällsmedborgare än vad jag är. Och vet ni varför? Jo, hon har nämligen inte sina barn på dagis. (Förskolaaaa jag vet jag vet.)
Jo, ni förstår, att Malin, hon får en halvsida i Sveriges största kvällstidning, där hon kan trycka ner oss hårt arbetande Svenssonmedborgare så LÅNGT ner i skorna, som det bara är möjligt. Den senaste krönikan jag läste, var för någon vecka sedan. Den handlade nämligen om det som hon, och många andra "tyck tillare" just nu anser vara en av Sveriges hetaste frågor, nämligen den att våra barn spenderar alldeles för mycket tid på dagis. Och MALIN förstår ni, hon tycker att det är FRUKTANSVÄRT hur vi kan leva med att ha våra barn 9-10 timmar på dagis, mendans vi "envisas med att tvunget göra karriär, enbart ur vårt eget egoistiska syfte". Vi är fruktansvärda monster som håller på att skada en hel generation av små medborgare, genom att vi "släpar halvsovande barn till dagis tidigt på morgonen, och vi bär hem halvsovande barn och stoppar dem direkt i säng på kvällen". Iskallt, inget socialt umgänge, och vi tänker bara på oss själva. Hon avslutar med att skriva:
"Jag skulle kanske inte gå så långt, att jag skulle säga att dagistiden är rent skadligt för dessa barn. Jo, förresten. Det skulle jag, för det är det jag tror".
Först skrattade jag till, sedan började jag nästan gråta, när jag hade läst Malins krönika. För någonstans mitt i texten, skrev hon även, att vi inte kan se vilken ENORM skada våra små barn tar, av att få vistas på dagis hela dagarna, utan att detta kommer att visa sig längre fram. Och tänk dig själv att vara den där mamman, som jag är, som faktiskt har sitt lilla älskade barn på dagis hela dagen, och få läsa, att jag skadar mitt barn för livet, och jag kommer dessutom inte märka det förren hon blir äldre. Men sedan blev jag som jag oftast blir, JÄVLIGT arg!!!!
Vi vänder på steken, för det börjar lukta jävligt bränt här. Malin Wollin, vad får dig att tro, att du är så jävla fantastisk, att DU hemma i ditt fotbollsfru-kök, kommer göra ett mycket bättre jobb, med dina egna kids, än vad utbildade pedagoger, och en hel grupp med barn som måste lära sig ta hänsyn, tolerans, rutiner, och med de resurser och kunskaper de har, VAD ger dig tron, att det är just MITT barn som kommer ta skada? Mitt barn som vistas i denna lärorika, stimulerande miljö hela dagarna, där de lär genom lek, i en grupp, som de inte kan välja själva, och det är ju SÅ hela samhället ser ut, eller hur? Betyder inte det, att man redan då tränas inför att tackla världen så bra som möjligt?
Självklart är inte dagis BÄTTRE än mamma och pappa. Men det är ett sjuhelvetes bra och fint alternativ, när mamma och pappa MÅSTE jobba, för att livet skall gå ihop. Ja, för oss som inte är gifta med ett fotbollsproffs, och kan skriva vad vi tycker och få betalt för det. För oss som måste jobba heltid, helt enkelt, så är förskolan ett SUVERÄNT komplement. Och nej, min dotter sover inte till och från dagis, trots att hon är där 9 timmar om dagen, vi spenderar timmar både på morgonen och kvällen ihop. Och helgerna, dessa underbara helger!!
Kanske denna übermamma Malin Wollin sitter hemma, och är pedagogisk, stimulerande och iakttagande mot sina egna barn i sitt fotbollsfru-kök. Jag skulle ju aldrig gå så långt, att jag skulle våga påstå, att hennes barn kommer hamna efter i utvecklingen, när de inte får den stimulans och pedagogiska utveckling som mitt barn får på dagis. Neeeej, det skulle jag ju aldrig göra. Eller jo, det skulle jag. För det är precis det jag tror!!
Jo, ni förstår, att Malin, hon får en halvsida i Sveriges största kvällstidning, där hon kan trycka ner oss hårt arbetande Svenssonmedborgare så LÅNGT ner i skorna, som det bara är möjligt. Den senaste krönikan jag läste, var för någon vecka sedan. Den handlade nämligen om det som hon, och många andra "tyck tillare" just nu anser vara en av Sveriges hetaste frågor, nämligen den att våra barn spenderar alldeles för mycket tid på dagis. Och MALIN förstår ni, hon tycker att det är FRUKTANSVÄRT hur vi kan leva med att ha våra barn 9-10 timmar på dagis, mendans vi "envisas med att tvunget göra karriär, enbart ur vårt eget egoistiska syfte". Vi är fruktansvärda monster som håller på att skada en hel generation av små medborgare, genom att vi "släpar halvsovande barn till dagis tidigt på morgonen, och vi bär hem halvsovande barn och stoppar dem direkt i säng på kvällen". Iskallt, inget socialt umgänge, och vi tänker bara på oss själva. Hon avslutar med att skriva:
"Jag skulle kanske inte gå så långt, att jag skulle säga att dagistiden är rent skadligt för dessa barn. Jo, förresten. Det skulle jag, för det är det jag tror".
Först skrattade jag till, sedan började jag nästan gråta, när jag hade läst Malins krönika. För någonstans mitt i texten, skrev hon även, att vi inte kan se vilken ENORM skada våra små barn tar, av att få vistas på dagis hela dagarna, utan att detta kommer att visa sig längre fram. Och tänk dig själv att vara den där mamman, som jag är, som faktiskt har sitt lilla älskade barn på dagis hela dagen, och få läsa, att jag skadar mitt barn för livet, och jag kommer dessutom inte märka det förren hon blir äldre. Men sedan blev jag som jag oftast blir, JÄVLIGT arg!!!!
Vi vänder på steken, för det börjar lukta jävligt bränt här. Malin Wollin, vad får dig att tro, att du är så jävla fantastisk, att DU hemma i ditt fotbollsfru-kök, kommer göra ett mycket bättre jobb, med dina egna kids, än vad utbildade pedagoger, och en hel grupp med barn som måste lära sig ta hänsyn, tolerans, rutiner, och med de resurser och kunskaper de har, VAD ger dig tron, att det är just MITT barn som kommer ta skada? Mitt barn som vistas i denna lärorika, stimulerande miljö hela dagarna, där de lär genom lek, i en grupp, som de inte kan välja själva, och det är ju SÅ hela samhället ser ut, eller hur? Betyder inte det, att man redan då tränas inför att tackla världen så bra som möjligt?
Självklart är inte dagis BÄTTRE än mamma och pappa. Men det är ett sjuhelvetes bra och fint alternativ, när mamma och pappa MÅSTE jobba, för att livet skall gå ihop. Ja, för oss som inte är gifta med ett fotbollsproffs, och kan skriva vad vi tycker och få betalt för det. För oss som måste jobba heltid, helt enkelt, så är förskolan ett SUVERÄNT komplement. Och nej, min dotter sover inte till och från dagis, trots att hon är där 9 timmar om dagen, vi spenderar timmar både på morgonen och kvällen ihop. Och helgerna, dessa underbara helger!!
Kanske denna übermamma Malin Wollin sitter hemma, och är pedagogisk, stimulerande och iakttagande mot sina egna barn i sitt fotbollsfru-kök. Jag skulle ju aldrig gå så långt, att jag skulle våga påstå, att hennes barn kommer hamna efter i utvecklingen, när de inte får den stimulans och pedagogiska utveckling som mitt barn får på dagis. Neeeej, det skulle jag ju aldrig göra. Eller jo, det skulle jag. För det är precis det jag tror!!
Monday, November 17, 2008
10 bra saker med regnet!!!!!
Goooodmorgon godmorgon! Nu skall vi försöka hitta tillbaks till det där positiva härliga tillståndet som vi behöver för att ta oss igenom dagen. Kom igen nu allihopa!
10 bra saker med regnet:
....
...
...
..
..
.
.
.
.
..
Jävla pissregn och skitväder e vad det e............
10 bra saker med regnet:
....
...
...
..
..
.
.
.
.
..
Jävla pissregn och skitväder e vad det e............
Vampyrer - helgens roligaste dialog!
Följande dialog utspelade sig i går kväll, i en säng i Kalltorps By. Qvinnan och Mannen ligger helt utmattade efter dagens tunga trädgårdsarbete i Mellerud. (Kanske de istället borde ha tagit hand om sin egen skit, men men) De har bestämt sig för att spana in ett avsnitt av Mannens nyfunna tv-serie "True blood" som handlar om vampyrer. Bara några dagar tidigare, har Qvinnan och Mannen tittat på filmatiseringen av en av de bästa böcker Qvinnan har läst. Boken och filmen heter "Låt den rätte komma in" - och handlar även den om vampyrer.
Qvinnan gosar till sig och lägger sig med hvudet på mannens bröst, och där ligger de och myser till vampyrkletet på tv. Plötsligt så säger den schnygge vampyrkillen på tv, till sin fagra nyförälskelse, att han inte kan komma in, utan att hon måste BJUDA in honom, för att han skall kunna komma in i hennes hus.
Q pekar och säger: "Ja just det, men det visste du ju redan älskling."
M: Öhhh va?
Q: Ja, att han inte bara kan gå rakt in.
M: Öhhh va?
Q: Jaaaa, från filmen!
M: Öhhh va?
Q: Filmen! Filmen vi såg häromdan! Vampyrfilmen älskling, Låt den rätte komma in??
M: Öhhh.....
Q: Men älskling, kommer du inte ihåg det, att hon, vampyren, inte heller bara kunde gå rakt in hos den lille killen, att han var tvungen att BJUDA in henne?
M: ..... va?
Q: Men allvarligt, kommer du inte ihåg? Hon sa ju det flera gånger!! Sedan demonstrerade hon ju till och med vad som hände, om hon gick in utan att bli inbjuden!??
M: Öhhh..... jaha.... det kommer inte jag ihåg..... hände det något då?
Q: Eh, ja, det sprutade blod ur typ ögon, öron mun och överallt då....
M: JAHAAA............. Okej.
Q: Men älskling...... filmen heter ju "Låt den rätte komma in".......??
M: Öhhhh.... ja?
Q nu något trött och irriterad: Men allvarligt, Fattar du inte?? Varför filmen hette "Låt den rätte komma in"?????
M: Öhhh...... (tänker tänker tänker tänker..........) Jahaaaaaa menar du såååååååå.
Q vrider på huvudet, suckar och säger:
"Shit asså, det är tur att du är snygg i alla fall!"
Qvinnan gosar till sig och lägger sig med hvudet på mannens bröst, och där ligger de och myser till vampyrkletet på tv. Plötsligt så säger den schnygge vampyrkillen på tv, till sin fagra nyförälskelse, att han inte kan komma in, utan att hon måste BJUDA in honom, för att han skall kunna komma in i hennes hus.
Q pekar och säger: "Ja just det, men det visste du ju redan älskling."
M: Öhhh va?
Q: Ja, att han inte bara kan gå rakt in.
M: Öhhh va?
Q: Jaaaa, från filmen!
M: Öhhh va?
Q: Filmen! Filmen vi såg häromdan! Vampyrfilmen älskling, Låt den rätte komma in??
M: Öhhh.....
Q: Men älskling, kommer du inte ihåg det, att hon, vampyren, inte heller bara kunde gå rakt in hos den lille killen, att han var tvungen att BJUDA in henne?
M: ..... va?
Q: Men allvarligt, kommer du inte ihåg? Hon sa ju det flera gånger!! Sedan demonstrerade hon ju till och med vad som hände, om hon gick in utan att bli inbjuden!??
M: Öhhh..... jaha.... det kommer inte jag ihåg..... hände det något då?
Q: Eh, ja, det sprutade blod ur typ ögon, öron mun och överallt då....
M: JAHAAA............. Okej.
Q: Men älskling...... filmen heter ju "Låt den rätte komma in".......??
M: Öhhhh.... ja?
Q nu något trött och irriterad: Men allvarligt, Fattar du inte?? Varför filmen hette "Låt den rätte komma in"?????
M: Öhhh...... (tänker tänker tänker tänker..........) Jahaaaaaa menar du såååååååå.
Q vrider på huvudet, suckar och säger:
"Shit asså, det är tur att du är snygg i alla fall!"
Friday, November 14, 2008
Dyr lunch för stackars arbetskamraterna!
Åkte in till Trollhättan City idag, för att äta finlunch med mina arbetskamrater. Jag har nämligen blivit oficiellt inbjuden till avdelningens "fredagslunch", och det är ju inget som man får tacka nej till, om man inte vill bli socialt utfryst på jobbet. Extra roligt är det, då hela min avdelning består av BARA killar. Det började dock lite tokigt, och slutade helt åt helvete.
Jag sveper in i restaurangen med mina bestämda steg, och precis när en servitör frågar mig om jag behöver ett bord, får jag syn på en kille som arbetar på min arbetsplats, ensam vid bordet precis brevid. Eftersom jag hade åkt ensam in i min bil, och skulle äta lunch med en massa killar som jag egentligen inte känner, så måste jag erkänna att jag var lite nervös. Så jag blir så glad, när jag ser denna kille som jag känner sitta där själv vid bordet, så jag säger glatt:
"Jag skall äta med de här killarna", och pekar på killen från jobbet. Killen höjer båda ögonbrynen samtidigt och säger: "Jasså??" "jaaaa.... säger jag lite osäkert. Jag skall också äta idag." "Jaha, säger han fortfarande med höjda ögonbryn, och sedan tillägger han: "Men inte med oss tror jag va??" "Jag börjar flacka förvirrat med blicken, och hittar både till min glädje och till mitt förtret killarna från MIN avdelning, längst in i lokalen, vid ett helt annat bord. "Nä, kanske inte med er, förlåt, jag trodde du var med dem" stammar jag fram, och pekar på mina killar längst bort i hörnet. "De där? Neeej, de brukar inte jag äta med" säger killen. Och tittar på mig utan så mycket som tillstymelse till leende eller förståelse i blicken. Jag var helt enkelt bara jättepinsam tyckte han. Det stod i pannan på honom. Herregud, misstag kan väl alla göra? Så jag traskade bort till mitt sällskap, och hade en mycket trevlig lunch med grabbarna från rätt avdelning.
När vi kom tillbaks till kontoret, visade det sig att alla hade fått varsin parkeringsbot på 300kr. Jag var den enda som klarade mig. Tydligen så har de börjat med parkering-förbjudet-zon i staden Trollhättan. Så är det inte en utmålad parkeringsruta, så får du inte stå på gatan. Även om det inte finns någon parkering förbjuden skylt!!! Hur FAN skall man veta det då? Så en kille hade ställt sig på Garvaregatan från musikaffären och upp, och sedan följde alla andra efter, och ställde sig bakom. Det blev verkligen en dyr lunch. Själv klarade jag mig.... DENNA gången.
Jag sveper in i restaurangen med mina bestämda steg, och precis när en servitör frågar mig om jag behöver ett bord, får jag syn på en kille som arbetar på min arbetsplats, ensam vid bordet precis brevid. Eftersom jag hade åkt ensam in i min bil, och skulle äta lunch med en massa killar som jag egentligen inte känner, så måste jag erkänna att jag var lite nervös. Så jag blir så glad, när jag ser denna kille som jag känner sitta där själv vid bordet, så jag säger glatt:
"Jag skall äta med de här killarna", och pekar på killen från jobbet. Killen höjer båda ögonbrynen samtidigt och säger: "Jasså??" "jaaaa.... säger jag lite osäkert. Jag skall också äta idag." "Jaha, säger han fortfarande med höjda ögonbryn, och sedan tillägger han: "Men inte med oss tror jag va??" "Jag börjar flacka förvirrat med blicken, och hittar både till min glädje och till mitt förtret killarna från MIN avdelning, längst in i lokalen, vid ett helt annat bord. "Nä, kanske inte med er, förlåt, jag trodde du var med dem" stammar jag fram, och pekar på mina killar längst bort i hörnet. "De där? Neeej, de brukar inte jag äta med" säger killen. Och tittar på mig utan så mycket som tillstymelse till leende eller förståelse i blicken. Jag var helt enkelt bara jättepinsam tyckte han. Det stod i pannan på honom. Herregud, misstag kan väl alla göra? Så jag traskade bort till mitt sällskap, och hade en mycket trevlig lunch med grabbarna från rätt avdelning.
När vi kom tillbaks till kontoret, visade det sig att alla hade fått varsin parkeringsbot på 300kr. Jag var den enda som klarade mig. Tydligen så har de börjat med parkering-förbjudet-zon i staden Trollhättan. Så är det inte en utmålad parkeringsruta, så får du inte stå på gatan. Även om det inte finns någon parkering förbjuden skylt!!! Hur FAN skall man veta det då? Så en kille hade ställt sig på Garvaregatan från musikaffären och upp, och sedan följde alla andra efter, och ställde sig bakom. Det blev verkligen en dyr lunch. Själv klarade jag mig.... DENNA gången.
Thursday, November 13, 2008
Så lite text - så jävla arg!!!
Tänk att så lite lite text, kan göra mig så jävla arg!! Då det var en katastrofal TV-tablå igår (Jag hittade vikt och bantningsprogram i 4 kanaler samtidigt...4 stycken!! What are you trying to tell me....?? lalalala bingo...... ) satte jag mig och lusläste några gamla kvällstidningar. Och naturligtvis hittade jag en liiiiten liten ruta längst ner på någon sida, där inte mindre än två små människor hade luftat sina tankar kring kostnaden för att ha sitt barn på förskola, och hur fruktansvärt dåligt de tyckte att det var, att de var tvungna att ta med egna blöjor till sitt barn.
Jag kände hur klorna började växa, och jag var nära att riva sönder min splitter nya 15000 kronors soffa. Vad i HELVETE är det för ett jävla resonemang??!!!!!! Och sedan har de små människorna mage, att skriva "Vi betalar ju faktiskt den högsta förskoletaxan". Har ni blivit så arga någon gång, att ni nästan bara vill kräkas RAKT ut?
Jag är en sådan där hemsk förälder som Malin Wallin och Belinda Olsson på Aftonbladet föraktar (åhhhhhh den diskussionen skall vi också ha någon dag..) som har mitt barn på förskolan heeeela långa dagen. ca 9 timmar per dag. Fruktansvärda jag. För detta betalar vi maxtaxan, som i min kommun är 1260 riksdaler i månaden. Om man är någorlunda begåvad med ett par hjärnceller fler än Fadde Darwich, så borde man kunna räkna ut, att 1260 svenska kronor kan OMÖJLIGT täcka alla kostnader för ett barn, som vistas på ett dagis .. URSÄKTA mig, förskola, på heltid. Men herregud små människor som skrivit insändare i Aftonbladet, förstår ni inte hur mycket det måste kosta att driva ett helt hus fullt med ungar, hela dagarna? Kostnader för lokaler, lokalvårdare, möbler, leksaker, snorpapper, frukost, mellis, lunch, mellis igen, frukt, kuddar och filtar att gosa med när det är naptime, alla paljetter, limstift, papper och saxar, pärlor.... och för att inte tala om denna fantastiska skara människor, som vi kallar dagispersonal. Dessa pedagogiskt utbildade, underbetalda människor, som har valt att ägna sitt liv åt att vårda och utveckla mitt barn, medans jag försöker dra hem lite cash till föda, hem och semester. Om man verkligen skulle ha tiden att sätta sig ner och räkna på vad det måste kosta att driva en förskola, skulle man nog snabbt få en blek nos, och inse att 1260kr i månaden, täcker knappt kostnaden för toapappret de torkar mitt barn i arslet med. Dessutom, varför skulle just JAG få belasta hela mitt barns förskola med kostnaden för mitt barns blöjor, när det finns massor av barn som går där, som har slutat använda blöjor för länge sedan? Dessutom är jag fri att välja själv vilken slags blöja mitt barn skall ha på sig. Någon av de där små människorna med sin lilla insändare, avslutade sin text med: "Snart skall jag väl ta med egen mat till mitt barn också". Och vet du vad, det tycker inte jag hade varit ett DUGG konstigt!! För även om jag hade gjort det, så hade det i alla fall inte tagit bort det faktum, att 1260kr är INGENTING för den fantastiska barnomsorg vi har här i Sverige!
Phu..... jag tar ett djupt andetag, och känner hur klorna börjar dra sig tillbaka igen. Tänk att så
lite text, kan göra mig så jävla arg. Det är ju fantastiskt.
Jag kände hur klorna började växa, och jag var nära att riva sönder min splitter nya 15000 kronors soffa. Vad i HELVETE är det för ett jävla resonemang??!!!!!! Och sedan har de små människorna mage, att skriva "Vi betalar ju faktiskt den högsta förskoletaxan". Har ni blivit så arga någon gång, att ni nästan bara vill kräkas RAKT ut?
Jag är en sådan där hemsk förälder som Malin Wallin och Belinda Olsson på Aftonbladet föraktar (åhhhhhh den diskussionen skall vi också ha någon dag..) som har mitt barn på förskolan heeeela långa dagen. ca 9 timmar per dag. Fruktansvärda jag. För detta betalar vi maxtaxan, som i min kommun är 1260 riksdaler i månaden. Om man är någorlunda begåvad med ett par hjärnceller fler än Fadde Darwich, så borde man kunna räkna ut, att 1260 svenska kronor kan OMÖJLIGT täcka alla kostnader för ett barn, som vistas på ett dagis .. URSÄKTA mig, förskola, på heltid. Men herregud små människor som skrivit insändare i Aftonbladet, förstår ni inte hur mycket det måste kosta att driva ett helt hus fullt med ungar, hela dagarna? Kostnader för lokaler, lokalvårdare, möbler, leksaker, snorpapper, frukost, mellis, lunch, mellis igen, frukt, kuddar och filtar att gosa med när det är naptime, alla paljetter, limstift, papper och saxar, pärlor.... och för att inte tala om denna fantastiska skara människor, som vi kallar dagispersonal. Dessa pedagogiskt utbildade, underbetalda människor, som har valt att ägna sitt liv åt att vårda och utveckla mitt barn, medans jag försöker dra hem lite cash till föda, hem och semester. Om man verkligen skulle ha tiden att sätta sig ner och räkna på vad det måste kosta att driva en förskola, skulle man nog snabbt få en blek nos, och inse att 1260kr i månaden, täcker knappt kostnaden för toapappret de torkar mitt barn i arslet med. Dessutom, varför skulle just JAG få belasta hela mitt barns förskola med kostnaden för mitt barns blöjor, när det finns massor av barn som går där, som har slutat använda blöjor för länge sedan? Dessutom är jag fri att välja själv vilken slags blöja mitt barn skall ha på sig. Någon av de där små människorna med sin lilla insändare, avslutade sin text med: "Snart skall jag väl ta med egen mat till mitt barn också". Och vet du vad, det tycker inte jag hade varit ett DUGG konstigt!! För även om jag hade gjort det, så hade det i alla fall inte tagit bort det faktum, att 1260kr är INGENTING för den fantastiska barnomsorg vi har här i Sverige!
Phu..... jag tar ett djupt andetag, och känner hur klorna börjar dra sig tillbaka igen. Tänk att så
lite text, kan göra mig så jävla arg. Det är ju fantastiskt.
Labels:
arg,
barnomsorg,
dagis,
insändare,
kostnad för förskola
fluga på väggen i ett klassrum.....
Roligast i går måste min kompis haft, som jobbar som lärare. Hittade följande kommentar på hennes Facebook sida:
"Jag lyssnar på elever som diskuterar varför inte Lucia får vara en man..."
Åh, TÄNK att få ha varit en fluga på väggen i det klassrummet! hehehe
"Jag lyssnar på elever som diskuterar varför inte Lucia får vara en man..."
Åh, TÄNK att få ha varit en fluga på väggen i det klassrummet! hehehe
Kvinnor kan!! Minsann!
Jag har inte bara världens bästa grannar. Jag har även världens roligaste grannar. Man kunde ju inte i sin vildaste fantasi tro, att så många tokiga roliga människor skulle hamna på samma lilla grusväg, långt ute i Kalltorps By. För er som inte vet var Kalltorps By ligger, skall jag nu demonstrera exakt hur långt bort det är, genom att upprepa en vanlig dialog för mig på jobbet.
-Jahaaa du bor i Trollhättan då!
-Jajjamen! .... .... eller ja, lite utanför kanske.
-Jasså? Var då någonstans?
-I Sjuntorp!
-Jaha Sjuntorp, hur långt är det då?
-Inte långt alls, 1,5 mil utanför Trollhättan kanske....
-Jaha...... hur är det i Sjuntorp då?
-Ehm...... ja..... nu råkar ju jag bo lite UTANFÖR Sjuntorp.
-Utanför Sjuntorp? Hur långt då??
-Jaaa nu skall vi se... vad kan det vara.... kanske en halv mil?
-En halv mil utanför Sjuntorp, VAD finns det där!!?
-Kalltorps By?
Som sagt, där bor vi. Längst ut på en väg, som blir en liten grusväg, som har snöpinnar som vi får betala och sätta upp själva. Där bor vi, 3 tokiga småbarnsfamiljer på samma grusvägsslinga, den ena galnare än den andra. En dag när jag skulle gå och hälsa på familjen i det första huset, som flyttade in i somras, tog helt plötsligt grusvägen slut. Och där blev jag ståendes, i något som påminde mycket om de där lergravarna som amerikanska combatgubbar kravlar sig igenom, när de genomgår sin superduper-combat-utbildning. Ni vet..... när de ligger ner och ålar sig fram och skriker, och ser ut som speedade suggor i sitt esse. Där stod jag, mitt i en enorm lervällingspöl, och det var flera steg kvar till grusgången in till huset. Den var dessutom formad så, att det inte gick att gå runt den. Det var bara bita ihop, mumla "Hej Å hå för Kalltorps By", och stega sig igenom vallgraven av lervälling. När jag kom in, så påpekade jag lite försiktigt, att det måste vara lite jobbigt att ta sig till bilen på morgonen, då det dessutom är kolsvart. Det blir liksom combat-training - the night version. Kanske inte vad man har tänkt sig på väg till kontoret? Min stackars granntjej suckade djupt, tittade på mig med en trött blick, och sa: Jag vet, vad fan skall jag göra? Men nog sjutton visste hon PRECIS vad hon skulle göra! Nästa dag kom nämligen en lastbil till Kalltops by, och vräkte ut 5 ton grus i en stoooor hög, och dränkte kombat-träningsfältet för all evighet! Och av någon märklig anledning så blir jag så himla stolt över denna granntjej, och hennes 5 ton tunga grushög. HA! Kalltorpskvinnor kan minsann!
-Jahaaa du bor i Trollhättan då!
-Jajjamen! .... .... eller ja, lite utanför kanske.
-Jasså? Var då någonstans?
-I Sjuntorp!
-Jaha Sjuntorp, hur långt är det då?
-Inte långt alls, 1,5 mil utanför Trollhättan kanske....
-Jaha...... hur är det i Sjuntorp då?
-Ehm...... ja..... nu råkar ju jag bo lite UTANFÖR Sjuntorp.
-Utanför Sjuntorp? Hur långt då??
-Jaaa nu skall vi se... vad kan det vara.... kanske en halv mil?
-En halv mil utanför Sjuntorp, VAD finns det där!!?
-Kalltorps By?
Som sagt, där bor vi. Längst ut på en väg, som blir en liten grusväg, som har snöpinnar som vi får betala och sätta upp själva. Där bor vi, 3 tokiga småbarnsfamiljer på samma grusvägsslinga, den ena galnare än den andra. En dag när jag skulle gå och hälsa på familjen i det första huset, som flyttade in i somras, tog helt plötsligt grusvägen slut. Och där blev jag ståendes, i något som påminde mycket om de där lergravarna som amerikanska combatgubbar kravlar sig igenom, när de genomgår sin superduper-combat-utbildning. Ni vet..... när de ligger ner och ålar sig fram och skriker, och ser ut som speedade suggor i sitt esse. Där stod jag, mitt i en enorm lervällingspöl, och det var flera steg kvar till grusgången in till huset. Den var dessutom formad så, att det inte gick att gå runt den. Det var bara bita ihop, mumla "Hej Å hå för Kalltorps By", och stega sig igenom vallgraven av lervälling. När jag kom in, så påpekade jag lite försiktigt, att det måste vara lite jobbigt att ta sig till bilen på morgonen, då det dessutom är kolsvart. Det blir liksom combat-training - the night version. Kanske inte vad man har tänkt sig på väg till kontoret? Min stackars granntjej suckade djupt, tittade på mig med en trött blick, och sa: Jag vet, vad fan skall jag göra? Men nog sjutton visste hon PRECIS vad hon skulle göra! Nästa dag kom nämligen en lastbil till Kalltops by, och vräkte ut 5 ton grus i en stoooor hög, och dränkte kombat-träningsfältet för all evighet! Och av någon märklig anledning så blir jag så himla stolt över denna granntjej, och hennes 5 ton tunga grushög. HA! Kalltorpskvinnor kan minsann!
morgonens kommentar....
(om du inte har läst mitt första inlägg på denna blogg, gör det först!)
Arla morgon i Kalltorps by. Dimman lättar, och fullmånen lyser som var den av glas. Brevid mig i bilen sitter den lilla ljuvliga dottern. Hel plötsligt börjar hon peka helt förbrilt ut genom bilrutan.
" Mamma mamma, man får INTE ta pinnarna, då kör vi i diket!!"
Arla morgon i Kalltorps by. Dimman lättar, och fullmånen lyser som var den av glas. Brevid mig i bilen sitter den lilla ljuvliga dottern. Hel plötsligt börjar hon peka helt förbrilt ut genom bilrutan.
" Mamma mamma, man får INTE ta pinnarna, då kör vi i diket!!"
Wednesday, November 12, 2008
Spänningen är olidlig......
Idag är en så spännande dag, att jag nästan kissar på mig!!!!!!
Kanske är 2 långa månaders väntan slut idag, FAN vad gött det hade varit!
Och solen strålar från klarblå himmel, det måste vara ett bra tecken.
Today is a GOOD day, I can feel it!!
På dem bara, godiset!!
Kanske är 2 långa månaders väntan slut idag, FAN vad gött det hade varit!
Och solen strålar från klarblå himmel, det måste vara ett bra tecken.
Today is a GOOD day, I can feel it!!
På dem bara, godiset!!
I mitt försäkringsbolag skall vi..........
Det är kanske DET man skall tjäna sina miljoner på, ett eget försäkringsbolag!!!!
Okej, i mitt försäkringsbolag skall du kunna försäkra dig mot:
Bad-Hair-Day
Du vet de där dagarna när hela du bara känner dig FEL. Inga kläder passar, frisyren ser flottig ut, fast att du precis duschade, magen är svullen och du vill bara fisa på hela världen.
DÅ kan du helt enkelt plocka ut en "Bad-Hair-Day"! Vårt försäkringsbolag betalar lönen för denna dag!
Max 6 dagar/ år.
Front- and backstabbing day
Någon har huggit dig rakt i hjärtat, eller i ryggen, och du vill bara få ligga och blöda och gråta i fred i ett dygn, så du kan samla ihop dig och möta världen igen.
Max 2 dagar / år.
Once-in-a-lifetime-dealen
En gång...... men bara EN gång i livet........ förtjänar alla att få uppleva ruset av att få PRECIS det man önskar sig!! Kanske är det en ny bil, en viss lägenhet, jordenruntresan, nya tänder - u name it! Sätt gränsen själv, efter vad du har råd att betala varje månad, och bestäm sedan själv NÄR du skall utnyttja din once-in-a-lifetime deal!
Max 1 gång i livet
Swap-job
Trött på ditt jobb? Oroa dig inte, med vår försäkring fixar vi ett sprillans NYTT jobb åt dig, som passar in på din kunskapsprofil!! Kan endast utnyttjas vart 5:e år.
Max 1 gång vart 5:e år.
Tänk..... vad PENGAR jag skall tjäna!!!!
Okej, i mitt försäkringsbolag skall du kunna försäkra dig mot:
Bad-Hair-Day
Du vet de där dagarna när hela du bara känner dig FEL. Inga kläder passar, frisyren ser flottig ut, fast att du precis duschade, magen är svullen och du vill bara fisa på hela världen.
DÅ kan du helt enkelt plocka ut en "Bad-Hair-Day"! Vårt försäkringsbolag betalar lönen för denna dag!
Max 6 dagar/ år.
Front- and backstabbing day
Någon har huggit dig rakt i hjärtat, eller i ryggen, och du vill bara få ligga och blöda och gråta i fred i ett dygn, så du kan samla ihop dig och möta världen igen.
Max 2 dagar / år.
Once-in-a-lifetime-dealen
En gång...... men bara EN gång i livet........ förtjänar alla att få uppleva ruset av att få PRECIS det man önskar sig!! Kanske är det en ny bil, en viss lägenhet, jordenruntresan, nya tänder - u name it! Sätt gränsen själv, efter vad du har råd att betala varje månad, och bestäm sedan själv NÄR du skall utnyttja din once-in-a-lifetime deal!
Max 1 gång i livet
Swap-job
Trött på ditt jobb? Oroa dig inte, med vår försäkring fixar vi ett sprillans NYTT jobb åt dig, som passar in på din kunskapsprofil!! Kan endast utnyttjas vart 5:e år.
Max 1 gång vart 5:e år.
Tänk..... vad PENGAR jag skall tjäna!!!!
Försäkra dig mot världen!
Skall låna lite extra pengar av banken, för att sätta in en luftvärmepump. Och DET var ju inga problem. Oh, nej, inga problem alls. Däremot rekomenderas vi VARMT att ta en extra försäkring, om någon av oss skulle bli arbetslös. Så slipper vi väl betala........ Ja VAD är det vi slipper betala, om vi tar den försäkringen? Nu skall jag i ärlighetens namn säga att jag har inte pratat färdigt med min sambo om vad det hela innebär, för jag avbröt samtalet då jag ville äta upp min varma lunch. Men under hela lunchen så satt jag bara och funderade på.... tänk vad fint, man kan försäkra sig mot nästan precis allt. OM du har råd, att betala försäkringen vill säga! Om vi nu skulle bestämma oss för att lägga 200kr i månaden på denna försäkring, hur mycket tjänar vi i så fall på det, om någon av oss skulle bli arbetslös?? Är det inte bättre att öka amorteringen i så fall, så att lånen sjunker, tills den dagen, Gud förbjude, någon av oss skulle bli arbetslös???
Min sambo har dessutom en försäkring, som gör att han faktiskt får ut mer än vad kassa kassan A-kassan ger. Vad kostar den försäkringen kan man ju undra?? Jag vet inte...... jag är väl bara gammal och skeptisk. Jag känner mig som en sådan där riktigt gammal sur cynisk misstänksam tant, som hela tiden tror att alla försöker lura henne. Jag har helt enkelt lite svårt att tro, att alla dessa fiffiga försäkringar i första hand är till för att hjälpa mig i nöd, nä, jag tror helt enkelt bara att det är ytterligare någon smart jävel som skall tjäna pengar på min rädsla.
Min sambo har dessutom en försäkring, som gör att han faktiskt får ut mer än vad kassa kassan A-kassan ger. Vad kostar den försäkringen kan man ju undra?? Jag vet inte...... jag är väl bara gammal och skeptisk. Jag känner mig som en sådan där riktigt gammal sur cynisk misstänksam tant, som hela tiden tror att alla försöker lura henne. Jag har helt enkelt lite svårt att tro, att alla dessa fiffiga försäkringar i första hand är till för att hjälpa mig i nöd, nä, jag tror helt enkelt bara att det är ytterligare någon smart jävel som skall tjäna pengar på min rädsla.
Här kommer en liten historia direkt ur livet i Kalltorps By!
Den elakaste tanten i hela Kalltorps By, alla mopedisters skräckhäxa, är på väg hem i sin bil en mulen torsdagseftermiddag. När hon åker på sin fina lilla grusväg, och börjar närma sig den tokiga farbrorns röda stuga, så uppenbarar sig 3 små figurer längs vägkanten. När hon kommer närmare, visar det sig vara 3 små manliga ynglingar i 13-års åldern, och i sina små flinka tonårsfingrar håller de i två ...... snöpinnar. Den elaka tanten känner hur det börjar koka i den gamla högstadielärarjävulen på ena axeln, som skriker ut, nä nu jävlar....!!Nu var det ju så, att den elaka tanten hade sin bedårande lilla dotter med sig och brevid sig i bilen. Bilen bromsade in precis i höjd med de tre ynglingarna. Den förståndiga så kallade vuxna ängeln på andra axeln, drog en djuuup suck, och sa med sin absolut barskaste röst: Nu skärper du dig tanten. Så hon vevade ner rutan och spände högstadiejävulens fasta blick i ynglingarna, men med det bredaste leeende hennes nyopererade mun kunde uppbringa. Sedan sa hon:Heeeeeeej min vänner. Ursäkta att jag frågar, men var har ni fått de där pinnarna ifrån som ni håller i? Den ena ynglingen såg blek ut och pekade bakåt på vägen. "Där borta". Tanten lät sin högstadielärarblick glida fram och tillbaks mellan ynglingarna, och den kraftiga killen med lockigt hår som stod i mitten, tog ett förskräckt steg bakåt och utbrast: "A, asså, JAG har inte tagit någon pinne!!!" Tanten lägger huvudet på sned och säger långsamt med den mjukaste sammetslena röst du kan tänka dig, men som ändå trots den enorma kraftansträngningen, inte kunde dölja den hotfulla undertonen: Nu är det såhär, att de där pinnarna har jag och mina grannar i Kalltorp betalat själva, för detta är nämligen våran väg, och vi får betala allt själva. Och om ni tar pinnarna, så kommer vi att köra i diket i vinter. Så snälla..... snälla..... (Här sträcker sig tanten lite ut genom rutan.... och de små ynglingarna ser så små så små ut....) Ta och sätt tillbaks pinnarna precis där ni tog dem...... okej?? Alla tre ynglingarna nickar ivrigt med allvarliga blickar och börjar vandra tillbaks mot sin brottsplats. Tanten lutar sig tillbaks i sin smutsiga Ford, och rullar sakta hemmåt, vevar nöjt upp rutan. Då säger den lilla dottern: "Mamma, man FÅR inte ta pinnarna, de pojkarna var DUMMA!" Tanten tittar på sin dotter och skrattar: "Men lilla gumman var FÅR du allt ifrån?? Pojkarna var inte dumma älskling..... inte dumma alls....."
Subscribe to:
Posts (Atom)