Veckans viktigaste - i Bonde söker fru

Jag vet inte vilken dag det går på, låt oss säga onsdag. Jag satt där i soffan i alla fall, och försökte koppla av hjärnan med sveriges mysigaste feelgood-såpa för tillfället, Bonde söker fru.

Det är små kalvar som hoppar på ängen, och kärlekskranka människor från Sveriges alla hörn, som försöker fånga uppmärksamheten hos någon stackars bonde, som inte haft en riktig dejt i hela sitt liv.

I år har de valt att ta med en killbonde som är Gay. Bonde och bonde.... jag vet inte, han har en splajdans ny hästgård, med pool och förmodligen en hel mellanstadieklass med hästskötare. Det var väl ett YPPERLIGT sätt att spicea upp det annars så sömniga programmet på. Smaaart 4:an. Men redan här kan jag känna ett lite lätt illamående, för vi VET ju alla innerst inne, varför just han är med. Ingen skulle erkänna det, allra sist kanal 4 förståss, men inte heller vi som tittar. Vi vill ju inte att det skall vara så, jag menar det är ju skön lätt underhållning! Så känner man sig ju lite mysigt openminded när man hoppas på att SnyggPeter skall hitta rätt kille. Va...! Inga fördomar här inte, vi har kommit så LÅNGT i Sverige, att Snyggbonden Peter, är med på SAMMA villkor som alla andra tråkbönder i programmet, oh nej, det har INGET att göra med att han är gay.

Helt plötsligt sitter han där, denna härliga, flamsiga, sköra pojke, som gillar pojkar. Hans annars så glittrande snabba blick som brukar fladdra runt som en lekfull fjäril mellan badpojkarna vid polen, stirrar helt plötsligt in i kameran. Med den allvarligaste min, och den djupaste mörka blick, förvandlas pojken helt plötsligt till en man, till en människa, en svensk. Jag tystnar och lyssnar helt plötsligt uppmärksamt på denna allvarliga man. Och han säger:

"Skaffa barn? Näeeee vet du vad. Det är ju inte möjligt. Inte som samhället ser ut just nu. Inte som det är för dessa barn att växa upp här i Sverige."

Klumpen i magen sitter som en smäck, och jag blir plötsligt väldigt torr i munnen. Det varade bara några sekunder, allvaret, samtalet. Men jag tänker på det varje dag. Varje dag sedan jag såg honom säga detta, tänker jag på, hur fruktansvärt ruttet vårt land är, där en hel, ren, fin svensk vuxen medborgare, känner att han inte kan skaffa barn, för att vi andra inte kan hålla våra förlegade gamla skitfördomar borta från våra barn, och se till att de dör ut, och inte går i arv mer. Hej och välkommen till ditt land, här sitter vi på bästa sändningstid, och låtsas vara fördomsfria för att vi gillar att kolla på killar som flörtar med killar på TV. Men att mina grannar, arbetskamrater och brorsbarn, odlar och gror sina fördomar runt mig dagligen, som hindrar människor som blir kära i människor av samma kön att leva sina liv på samma villkor som jag gör, fördomarna som hindrar dem från detta, det gör jag inte något åt. Det gör vi inget åt. Vi låter detta arv få sprida sig vidare som dynga på en åker om våren. Fy fan säger jag bara.
Ibland skäms jag så fruktansvärt för att vara svensk................